Fick denna månad känna av hur det är att få föräldrapenning från FK.

Usch, man blir ju inte rik kan jag säga.

Tur att man inte är ensamstående mamma.

Martin och jag var till jobbet idag eftersom vi skulle installera en ny version av lönesystemet, men jag fick nästan vända och gå hem. Dom har ju inte plogat på cykelvägarna. På ett ställe fick jag vända och gå en annan väg, och sen kom jag fram till ett ställe på ca 50 meter där jag fick slita som ett djur för att ta mig fram. Det såg nog ganska kul ut, folk som såg mig måste ha tänkte att, Vad gör människan, varför ska hon fram just där???.

Efter dessa 50 meter var jag helt slut, svetten och tårarna rann och jag var så andfådd att jag knappt kunde andas....( har ju inte så bra kondition heller =)) Men jag var ju tvungen, det fanns ingen annan väg. Annars hade jag fått gå en omväg på ca 2 km och det hade jag ingen lust med.

Jag bör väl kanske tillägga att jag hade Martin med mig i barnvagnen och att det var därför det var svårt att ta sig fram.

Jag stannade och åt lunch på jobbet när jag ändå var där. Det gick bra med den nya installationen, skönt, man vet ju aldrig vad som kan hända när man ska ha in något nytt i vårt "lönesystem", nämner inga namn, men det är rent ut sagt, ett skit program.

Mamma ringde för en stund sedan och berättade att hennes körsbärsträd + en massa andra träd gått sönder av all snö. Stora grenar hade gått av och det var kaos hemma på hennes gård. Då vet man vad vi har att göra när det blir barmark igen....såga träd!!

Ibland är man glad att man bor i stan och inte ute på landet.

Det är väl dags att betala lite räkningar nu...hålla en tumme på att det inte är så många som ska betalas.

Tjingeling!!!