Vädergudarna är verkligen inte med oss. Fy fan rent ut sagt.

Nu är jag riktigt less på det här regnvädret. Jag vill gå ut med Martin, men det går inte i det här ösregnet. Dom enda som kan vara glada jus ni är bönderna. Dom vill att det ska regna före midsommar så att grödorna blir fina. Jag läste att vädret i midsommar ska bli ungefär lika som nu. Usch! Jag hoppas det ändrar sig för om släkten ska samlas vid stugan och vi får sitta inne så blir det väldigt trångt.

Jag har en stor släkt på pappas sida. Dom är 11 syskon ( 9 efter att pappa och hans syster har gått bort). Sen är det deras barn och barnbarn. Martin blev nr 30 i barnbarnsskalan. Vi har räknat ut att från farmor och farfar är vi 59 stycken. Nu är det inte alla som brukar komma på midsommarafton, men vi brukar bli ett ganska stort gäng ändå.

Tar man ännu ett steg bakåt till min gammelfarmor och farfar så vet jag inte hur många vi blir. Dom fick 15 barn. Pappa hade 70 kusiner på den sidan. Ibland känns det som jag är släkt med halva Sverige :).

På min mammas sida har jag inte många släktingar. Hon var ensambarn och nu är både mormor och morfar borta. Mamma har väl någon kusin som jag knappt känner, men annars är dom väldigt få.

Jag har hållt på att släktforska i många år, men det har legat på is i några år. Det skulle vara jätte kul att börja forska igen, men tiden räcker inte riktigt till. Jag ska ta tag i det igen så fort Martin blir lite större. Det tar jätte mycket tid av den lilla fritid man har så det är verkligen ett evighetsprojekt.

Kram på er alla.

Jag har precis gjort ett test på Försvarsmaktens hemsida. Behöver jag säga att det gick åt pipan eller? Det var inte riktigt min gjej :).

Har ni någon gång varit med om saker som ni inte kan förklara eller tror ni inte alls på det övernaturliga?

Jag har alltid varit med om konstiga saker som händer och det är tillhör nästan min vardag. Det har varit lugnt på den fronten ett tag nu och jag börjar att sakna mina upplevelser. Kanske är det Martins födelse som har gjort mig okoncentrerad och inte lika öppen längre.

Att se och höra saker verkar vara något som finns i vår släkt för det är många släktingar som också är med om saker.

Skriv gärna en kommentar om ni varit med om något ni inte kan förklara.

Jag tycker det är jätte intressant att får höra andras upplevelser.

Jag kan berätta om några upplevelser jag har haft.

I lägenheten jag bodde i innan jag träffade Johan var det ganska mycket som hände. Flera ggr per dag lät det som jag fick post i brevlådan och varje gång jag gick dit så var det ingen post. Inte ens reklam.

Det kulminerade och blev så intensivt att jag till slut började att bli riktigt irriterad. Jag kommer ihåg en gång när jag stod och diskade och hörde "posten" som ramlade ner i brevinkastet. Jag sprang och ryckte upp dörren och tittade ut i trappuppgången. Ingen där. Jag stängde dörren, mycket irriterad, vände och började gå mot köket och vad får jag höra precis bakom ryggen, jo "posten som trillade ner. Då gav jag upp och sa att okej, håll på då. Efter det lugnade det faktiskt ner sig.

Det var även andra saker som hände där.

Sen när Johan och jag flyttade ihop så hade vi soffan i vardagsrummet så att om man satt där så såg man spegeln ute i hallen.

En kväll berättade Johan att han såg en spegelbild av någon som gick i hallen. Han är en sån som inte tror på sånt här så jag blev riktigt snopen när han berättade detta för mig. Det gick inte så lång tid så såg jag samma sak själv. Nu har vi soffan åt ett annat håll så nu ser vi inte längre, men jag känner att det är något i hallen och en bit in i vardagsrummet.

Jag kan sitta i soffan och bli helt iskall, precis som något går igenom mig och även fast det är jätte varmt inne så blir jag helt iskall.

Krukor och glas har snurrat mitt framför ögonen på mig. När glaset snurrade på bordet var även Michelle med och såg allt. Hon är väldigt känslig och är nog ännu mera öppen än vad jag är. Det har gått så långt att hon vill flytta här ifrån eftersom hon tycker det är otäckt. Hon har sett en person sitta vid köksbordet och även en person sitta i soffan.

Hon upplever det som att det är hon som är inkräktaren och att dessa andar inte vill ha henne här. Hon blir nästan fysikst knuffad i ryggen när hon är i hallen. Jag har försökt att prata med henne om hur hon ska försöka stänga sig själv, men det är inte så lätt för henne.

Det här är bara några saker av det som hänt. Det har till och med hänt saker på jobbet där jag har upplevt fysiska saker, men det kan vi ta en annan gång.

Som sagt, skriv gärna och berätta om det ni varit med om.

Tjingeling

Eftersom Martin var vaken så länge igår så gick vi upp först kl 9.30 idag :).

Han vaknade kl 6 och fick komma över i min säng och sen sov vi vidare. Riktigt skönt. Inget ont som inte har något gott med sig.

Jag har varit upp till Gränby centrum och shoppat lite till mig själv idag. Fick tag i linnebyxor och två toppar. Jag åkte till Siba för att kolla om dom hade kameror, men det dom hade knappt några.

Jag måste ta mig ner på stan till någon fotobutik så att jag kan få hjälp med att köpa en digital systemkamera. Är riktigt sugen på att köpa en nu, men jag har fortfarande inte bestämd vad det blir för märke.

Den här kvällen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade sett fram mot att få några timmar för mig själv nu när sambon är ute på galej, men Martin vägrade att sova och somnade först kl 23.15

Jag höll på i 2 timmar för att få honom att somna och när han precis hade somnat i min famn så började kattjäkeln Ozzy att skrika. Jag förstår inte varför dom håller på så där. Alice skriker på nätterna och Ozzy på dagar och kvällar. Vi får ibland gå upp flera ggr per natt för att tysta Alice och det är skitjobbigt. Så fort vi öppnar sovrumsdörren är hon som bortblåst och man får gå och leta överallt. Då vet hon att någon av oss kommer med vattensprutan och då gömmer hon sig. Ozzy vet vad som gäller om han skriker. Då blir han instängd i Michelles rum och vi behöver bara resa oss så springer han in själv i Michelles rum.

Dumma katter! Någon som vill ha????

Om vi flyttar ut på landet så hoppas jag det finns möjlighet att släppa ut dom eller ha någon sorts rastgård ute så att vi slipper ha dom inne jämt.

Dom skulle nog må bra av det, vi också för den delen.

Nej, nu ska jag göra mig i ordning för natten och krypa ner i sängen med en bok. Jag hoppas Martin sover hela natten, men det är nog bara att glömma.

Natti natti

Martin och jag åkte till Thuns med mamma idag. Det resulterade i två linnen :). Jag måste börja fylla på min garderob med kläder för det känns som jag inte har något att ta på mig längre.

Vilket skitväder det är idag. När vi kom ut från Thuns fick vi springa till bilen, kasta in Martin och försöka få in barnvagnen innan den blev dyngsur.

På väg hem blev jag omkörd av 5 polismotorcyklar. Blev lite nervös först, men när alla började köra om så slappnade jag av. Det är 70 km som gäller på denna väg och ingen kör så sakta där. Inte jag i varje fall ;-).

När vi kom hem fick vi sitta och vänta i bilen ett bra tag eftersom det spöregnade. Jag hade ju förståss glömt regnskyddet hemma.

Johan ska ut och äta med arbetskamraterna ikväll så Martin och jag blir hemma själva. Jag vet inte vad vi ska hitta på att göra. Först ska jag försöka få Martin att sova en stund för han verkar lite trött i ögat.

Tjingeling

Ja vilka är ni egentligen?

Ni som läser min blogg, men aldrig lämnar någon kommentar.

Jag vet och känner ca 15 st som läser hos mig och låt säga att jag har 50 besökare en dag.

Då är det alltså 35 st som jag inte har en aning om vilka ni är.

Please....skriv en liten kommentar så man vet vilka ni är!

Nicke Nyfiken är mitt andra namn :).

Det var jätte trevlig att träffa en massa arbetskollegor igen. Två av dom gamla delägarna var också där och det var kul. Risken är väl att man annars tappar kontakten med dom.

R som ska sluta fick göra några utmaningar som vi hade riggat lite. Han är dålig förlorare och det var det som var grejen med det hela.

Vi fick kyckling och sallad som var jätte gott. Jag tog två glas vin (plastmuggar) så det blev ingen styrfylla hem. Tyvärr så gick alla hem tidigt så det var bara att cykla hem. När jag kom hem så såg jag grannen Y på sin balkong och där fastnade jag sen 1½ timma :). Hon blev lite snopen eftersom hon aldrig sett mig på en cykel. Det kan jag tro eftersom jag inte suttit på en cykel på 2 år. Det gick lite vingligt och det var inte vinets fel för jag vinglade lika mycket dit som hem. Michelles styre är helknäppt och viker sig nedåt om man inte är försiktig och vi måste skruva till det någon dag. Sen vete tusan vad det är med sadeln. Det pös ut vatten underifrån på något vis så jag fick en blöt fläck mellan benen. Det såg ut som jag hade kissat på mig.

Nu ska jag nog gå och ta mig några rostade mackor för nu är jag kvällshungrig.

Natti natti