Jag börjar få sådan fruktansvärd ångest över att jag snart ska börja jobba igen. Jag ångrar bittert att vi inte har snålat på föräldraledighetsdagarna så att jag kunnat vara ledig mycket längre. Nu tar sambon vid och är hemma tills i januari och sen är dagarna slut :(. Det är lätt att vara efterklok. Jag har alltid trott att jag inte skulle stå ut att vara ledig så länge, men efter uppköpet av företaget och allt nytt som kommit så längtar jag inte direkt efter att börjar jobba igen. Om allt hade varit som vanligt på jobbet så hade det varit en fröjd att gå dit, men nu vet jag inte ens vilka arbetsuppgifter jag kommer att få så småningom. Man ska väl egentligen vara glad att man har ett arbete i dessa dagar, men jag är en vanemänniska som trivs bäst när det inte är för stora förändringar. Förändringar gör mig osäker och otrygg.

Jag ska försöka njuta av dom lediga dagarna jag har kvar.

Tjingeling