Idag för 1 år sedan föddes lilla Martin. Tänk vad tiden går fort.

Jag vaknade på morgonen, hade sammandragningar som vanligt, men när jag gick på toaletten så upptäckte jag att jag blödde. Jag trodde det var urinvägsinfektion, då brukar jag blöda så jag tänkte inte så mycket mer på det.

På kvällen skulle jag ut med mina arbetskollegor. Vi fick bara en adress där vi skulle synas och vi hade ingen aning om vad vi skulle göra. Vid 14 tiden så pratade jag med mamma i telefonen och då kände jag att mina sammandragningar började ändra karaktär, det gjorde ont ut i höfterna. Mamma sa att det säkert var något på gång och då blev jag lite orolig och ringde min chef och sa att jag inte visste om jag skulle följa med. Chefen övertalade mig att följa med, hon sa att jag kunde packa en väska ifall att...! Jag hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning och kl 15.30 så hämtade mina kollegor mig.

Adressen vi skulle till visade sig vara en glasateljé där vi fick göra glasfat. När jag satt där och skulle försöka knåpa ihop alla glasdelar till ett fat så kände jag att sammandragningarna hade övergått i värkar.

Jag ville inte visa dom andra att jag hade ont, men på slutet så sa jag att jag var tvungen att ringa efter Johan eftersom jag då måste stå och trycka ner händerna på ett bord varje gång jag fick en värk. Jag minns att en arbetskollega frågade om det var "riktiga" värkar och jag svarade japp....!

Johan hämtade mig kl 19. Då skulle dom andra ner på restaurang och äta god mat. Jag var vrålhungrig, jag skulle ju också med egentligen så jag hade inte ätit någon middag. Vi stannade till vid MAX och tog med hamburgare hem. Väl hemma så slängde jag i mig hamburgaren och efter det satte värkarna igång riktigt ordentligt.

Det kändes som jag skulle krysta hela tiden. Jag hoppade in i duschen och tog bort sminket. Jag kunde ju inte komma till BB med en massa klet i ansiktet ;-). Sen ringde jag förlossningen. Dom frågade om jag hade haft regelbundna värkar i 1 timme och det hade jag inte haft. Dom sa att jag kunde komma in på en koll, men att jag troligtvis skulle få åka hem igen. Jag kände att värkarna var fruktansvärt intensiva och jag visste knappt hur jag skulle ta mig till bilen. Värkarna avlöste varandra hela vägen till BB. Tur att det bara var 10 minuters bilfärd.

När jag kom in på BB så hamnade jag i ett undersökningsrum. Då var klockan 21. Dom sa att jag skulle få vänta på nästa barnmorska som skulle byta av kl 21.30 Där genomled jag en halvtimme ståendes med händerna tryckandes mot en apparat som stod på golvet. När barnmorskan väl kom så visade det sig att jag var öppen 9,5 cm. Dom som hade tänkt att skicka hem mig....där fick dom.

Jag fick komma in i ett förlossningsrum direkt. Dom skulle ta hål på vattnet, men det fick jag vänta på i en halvtimme för dom skulle göra en massa annat först. Jag var irriterad eftersom det tog sådan tid.

Dom sa att jag säkert skulle gå tillbaka till 8 cm när dom hade tagit hål på vattnet. Pyttsan....när dom stack hål  kl 22 så började krystvärkarna nästan direkt och kl 22.20 var lille Martin ute.

Vi och Martin blev nerbäddad i en ny säng eftersom den andra var så blöt av allt fostervatten. Efter det fick vi kaffe och macka, men jag var fortfarande mätt efter min hamburgare så jag åt inte mycket.

När vi skulle upp till avdelningen så visade det sig att det var fullt. Inga pappor fick vara kvar eftersom dom låg 2 på varje rum. Dom gjorde i ordning ett litet undersökningsrum till oss och Johan fick vara kvar över natten. Skönt!

Det visade sig att dom som kom efter oss fick ligga i ett ännu mindre rum och pappan fick ligga och sova på en liten hård brits......inte så nice precis.

Vi slapp betala för rummet eftersom det egentligen inte var ett vanligt rum och det var ju bra.

Det blev inte mycket sovandes på natten och när vi vaknade ville jag bara hem. Dom frågade om vi ville ha lunch och vi frågade vad det var. Det var korvstroganoff och då bestämde vi att vi skulle äta innan vi åkte. Då slapp vi göra mat när vi kom hem...man måste vara lite smart ibland ;).

När vi satt i lunchrummet så träffade Johan på en bekant som precis hade fått sin sjätte pojke....Hjälp!!! Hur hinner dom med allt i den familjen?

När vi kom hem så kom Johans föräldrar och hälsade på. Dom var så nyfikna på lillepyre.

Här är Martin bara några minuter gammal...snygg mössa han fick!     

Ser ni handen....han hade jätte stora händer :).

Här ligger vi och myser i den nybäddade sängen.   

Här är glasfatet jag gjorde på kvällen nere i ateljén....!

Nu har Zingo fått somna in. Veterinären trodde han hade en tumör i magen också...lilla skrutt.

Otroligt vad det kostar pengar att gå till veterinären, i och för sig spelade det egentligen ingen roll eftersom har man tagit hand om ett djur så får man också ta ansvar för det. Men 540:- för en liten hamster som inte ens kostar 100 spänn känns ju lite så där. Huvudsaken är att man gör rätt och det gjorde jag verkligen denna gång. Jag kan inte se ett djur lida. Då måste man göra det rätta.

Sov sött nu lilla vän.

Kram

Jag har precis beställt tid för avlivning till vår dvärghamster Zingo. Han mår inte bra stackarn. Bakbenen hänger inte riktigt med och han kan knappt ta sig fram längre. Sen är han mager, klorna är långa, han har en utväxt på magen och ser allmänt risig ut. Lilla stackarn! Dom blir ju inte så gamla dom små liven och han är väl runt 2 år nu och det är jämfört med ca 80-90 år i vår ålder tror jag.

Sov gott lilla Zingo.

Jag har upptäckt något riktigt kul i min bil :). Det är en Saab 9-5 automat och på själva växelspaken (kallas det så när det är automat?) så finns det en knapp med ett "S" på. Om jag trycker på den så får jag helt plötsligt en sportbil ;-). Knappen sitter lite illa till för jag råkar ofta trycka på den av misstag och det är ingen hit på vintern ska jag säga. Då spinner det bara, men när det är torrt på vägarna så är det askul. Synd bara att man inte får gasa på som man vill. Man försöker ju vara så laglig som möjligt....eller, ja nästan i varje fall.

Jag har inte använt mig av denna funktion innan, men nu misstänker jag att knappen kommer att tryckas in en hel del....ja, tills snön kommer i varje fall.

Något jag inte har provat ännu är att växla manuellt, det ska också fungera för jag har små spakar vid sidan av ratten. Den funktionen känns helt onödig för mig.

Natti natti på er bloggvänner.

Några höstbilder.

Idag har jag varit med Martin till min frisör. Nu är han jätte fin och ser verkligen ut som en liten pojke :).

Allt gammalt bebisfjun är borta och kvar är bara fint hår. Han har ärvt mitt hårsvall och hårväxt, det växer alltså som ogräs. Jag har försökt att klippa honom själv förut, men då tar man ju bara luggen och det runt öronen. Nu har Carro, min frisör klippt igenom hela håret och det blev jätte fint.

Nyklippt kille :).

När vi kom så var det så varmt och skönt ute så jag gjorde i ordning kaffe och smörgås och sen satte vi oss i parken och hade lite picknick. Vi var även till lekparken och gungade. Jag försökte fotografera Martin, men han ville inte alls vara med på bild idag. Han tittade bort eller gjorde konstiga miner på varje kort. Suck, kortet ovanför var det enda kortet han tittade in i kameran på.

Nu kom Johan hem med sushi så nu är dags för middag.

Tjingeling!

Idag har Martin och jag varit och beställt födelsedagstårta tills på torsdag då Martin fyller 1 år. Sen var vi till Leklust och handlade flera presenter. Oj, så med leksaker det finns. Jag kunde knappt välja ;-).

Mamma och jag var till Thuns på kvällen och meningen var att jag skulle hitta MASSOR av kläder eftersom jag snart börjar att jobba, men icke sa nicke. En topp var det enda jag kom hem med :(.

Jag som skulle ha skor, vinterjacka, byxor och tröjor....hm...måste nog ner på stan någon dag och glo lite i butikerna. Jag behöver verkligen nya kläder för dom jag har nu har jag luffsat runt med i 1 år.

Jag tycker inget av det man provar passar, tunikorna ser man gravid ut i, i åtsittande tröjor ser man alla valkar ( ja usch dom är tillbaka...suck!). Måste göra något om det nu. Jag trivs inte med hur jag ser ut nu. Jag som var så glad att jag gick ner alla graviditetskilon + 7 kg till på två veckor efter förlossningen. Men dessa kilon har sakta men säkert kommit tillbaka och nu ska dom f*n väck.

Nej över till något roligare. Här kommer några nya bilder på min lilla älskling :).

Jag har haft lite problem med min Sony Ericsson C901. Först började den att stänga av sig lite då och då och för några dgr sen så fick jag en varningssignal istället för min vanligt sms-signal. Mycket irriterande.

På Sony Ericssons hemsida fanns det en programuppdatering till mobilen så jag tänkte att jag skulle köra in den igår kväll. Då sa sambon att det var bäst att jag gjorde en säkerhetskopia på mobilen först. Det kan man göra via ett program som heter PC suite. Det programmet använde jag när jag surfade via min andra mobil + bärbara datorn, men eftersom jag aldrig hade använt programmet till den nya mobilen så fungerade det givetvis inte. Jag fick först avinstallera det gamla och sedan installera det igen. Sen gjorde jag en säkerhetskopia och sedan körde jag in det nya programmet. Allt som allt tog det säkert 1-1½ timme. När jag sedan återställde säkerhetskopieringen så visade det sig att alla min sms och en del telefonnummer var borta. Suck! Varför kan inget vara enkelt????

Det verkade i varje fall som jag fick bort problemet med varningssignalen för nu ljuder min sms-signal igen. Jag hoppas problemet med att den stänger av sig också är borta.

I natt slutade mitt gamla abonnemang på Telenor att fungera och istället har nu Telia tagit över. Jag bytte SIM-kort nu på morgonen och skulle försöka få igång mms och surf. I vanliga fall är det bara att skicka ett sms med meddelandet mms till 4466. Tror ni det fungerade??? NIX!!! Jag fick in på Telias hemsida istället och där kan man knappa i sitt mobilnummer och vilken mobil man har och så är det bara att trycka på den inställning man vill ha skickad till mobilen. Tror ni det fungerade??? NIX!!! Provade sedan att ringa Kundtjänst och där fick man inte prata med en levande person utan man skulle tala in vad man ville ha. Tror ni det fungerade??? NIX!!!

Jag blir så arg att jag snart skiter i allt. Så här var det när jag skulle försöka få igång mobilsvar på min jobbmobil och Telia också. Dock fick jag då prata med en person och det tog nog 2 veckor och 4 samtal innan det fungerade.

Vad håller dom på med?

Jag blir galen när inte sånt här fungerar.

Nu ska jag ta några djupa andetag och försöka få prata med en levande människa på Kundtjänst. Det borde gå att komma förbi på något sätt. Håll en tumme!!!

Tjingeling