Martin är för rolig.....idag skulle jag dammsuga och det älskar han. Jag sa till honom, -Ska vi dammsuga, och då gick han iväg in i hallen, fram till städskåpet och pekade på dörren. Ja visst, där inne står dammsugaren. Senare på kvällen frågade Johan honom om han ville bade, det blev nästan rivstart på golvet och vips stod han utanför badrumsdörren och pekade. Han tycker om att stå vid badkaret när vi fyller det med vatten, han når precis fram till vattnet när det rinner och där står han och stänker så hela badrummet blir blött. Han är helt galen i vatten och tydligen var hans far likadan när han var liten så det verkar sitta i generna.

Igår snorade Martin jätte mycket, det rann ur nästan hela tiden. Som tur är så verkar näsan bättre idag, men nu har han börjat att hosta istället. Det skulle vara typiskt om han blev sjuk tills på fredag då vi ska fira av dom gamla delägarna. Martin ska sova hos farmor och farfar då....tänk att få vakna till tystnaden :).

Han har bara sovit bort en gång förr och då var det också hos farmor och farfar, men han var bara 3 månader då.

Det går säkert jätte bra, bara han håller sig frisk och kry.

Jag känner mig också lite snorig och på en gång så blir jag täppt i näsan. Jag har använt nässpray ett par ggr när det är som värst, men denna gång lär jag vara försiktig med skiten så jag inte blir beroende igen.

Jag får panik när jag inte kan andas, jag som har som en förträngning i ena näsgången också, det är svårt att andas bara i vanliga fall och täpper det till det minsta så är det kört.

Börjar ångra att jag tackade nej till operationen, men det var vid fel tidpunkt, sen kom Martin och nu har jag inte tid till det heller. Inte på några år i varje fall, men någon gång i framtiden så kanske jag får en normal näsa igen, ja en som man kan andas med....:).

Kram på er!

Vi brukar titta på Sveriges fulast hem med Simon och Tomas och vilka störtsköna killar det är :). I varje fall simon.

Man ska inte skratta när någon gör sig illa, men jag kan faktiskt inte låta bli att asgarva när jag ser detta klipp. Detta kan jag se om och om igen..........hehehehe!!!

Vilken kyss han får :).

Nu går det undan :)

Vi var och tittade på min arbetskollegas hus idag och det var jätte fint. Det är lagom stort, fräscht och ligger fint. Tyvärr så vet jag inte om jag skulle kunna känna mig hemma där. Jag har ingen jag känner i närheten och det är åt helt fel håll från stan. Hade huset legat österut så hade vi köpt det direkt för bättre hus för den slanten får vi inte.

Vi ska tänka lite till innan vi bestämmer oss.

Vi var sedan hem till Johans föräldrar och hälsade på eftersom det är farsdag idag. Vi blev bjudna på middag och det var jätte skönt för då slapp jag tänka på mat idag. Varken Johan eller jag gillar att göra i ordning mat så jag bad svärmor att kopiera några enkla recept hon har så att vi får mer att välja på när fantasin tryter. Det finns jätte många recept, men dom flesta maträtter innehåller så mycket konstigheter, sånt där man aldrig har hemma och köper man hem för just den maträtten så står det sedan där och blir förstört eftersom man inte använder det igen.

Fram för fler goda enkla recept.

Martin har sovit som en kråka i natt. Johan fick gå upp med honom kl 4 och sedan sitta med honom i soffan och sova tills kl 7. Det verkar som han börjar bli lite förkyld, IGEN. Ska det aldrig vara slut på alla förkylningar?

Idag har Martin gått jätte mycket. Nu är han riktigt modig och går långa sträckor. Tänk vad fort det går. Vi märker skillnad bara från igår. Hos farmor och farfar gick han genom halva huset så nu gäller det att vara med när han är på framfart.

Det är inte alltid man hinner med. Tex idag...usch vad det hade kunnat gå illa. Martin fick tag på mitt kaffe när jag vände ryggen till och han lyckades få det på sig på bröstet och magen. Jag sprang med honom in i badrummet och slet av honom pyjamasen medans han skrek för höga skyn. Snacka om att jag blev livrädd. Han var alldeles röd på magen och jag blötte torkservetter med iskallt vatten som jag lade på. Jag fick hålla dom under kranen om och om igen för att det skulle hålla sig så kallt som möjligt. 

Tack och lov så gick det inte så illa som det kunde ha gjort för efter en stund så lade sig rodnaden och sen syntes det ingenting. Ibland ska man ha tur.

I morgon är det dags för jobb igen.....BLÄ rent ut sagt :).

Natti natti

Vi måste bo i "Huset som Gud glömde". Det är helt otroligt vilket liv det är här jämt och det är alltid som värst när Martin ska sova. Jag förstår inte hur grannar och gårdstomten kan pricka in hans sovtider.

Just nu sitter jag och lyssnar på när grannen under knackar ner kakel.....suck, ljudet sprids ganska bra i betongväggar. Dom började på förmiddagen när Martin hade somnat och då vaknade han. Sen mitt på dagen så var det helt tyst och vi trodde dom var klara. Jo visst, hann precis lägga Martin så började dom igen. Det är ett under att Martin inte har vaknat ännu.

Så här är det i stort sett varje dag. Är det inte gräsklippning, så blåser dom löv, borrar i betongväggar med slagborr, ungarna under har "lekplats" precis utanför sovrumsfönsrret m.m Vi har valt att inte bo vid en lekplats bara för att slippa livet, men grannungarna gå ut på allmänningen utanför och stojar och skriker så man kan bli helt galen. Just nu är det lugnt eftersom det är höst, men på sommrarna är det kaos där ute.

Jag är verkligen ingen lägenhetsmänniska och jag längtar ut till landet till tystnaden.

Det är alltid någon som renoverar och stökar. Så fort en är klar så börjar en annnan.

För någon vecka sedan så började dom borra med slagborr kl 7 på morgonen. Jag kan tänka mig att många blev förbannade då.

Huset vi var och tittade på förra helgen är uppe över 3 miljoner och det var det verkligen inte värt. Priserna är helt galna nu.

Min arbetskollega har sitt hus ute till försäljning nu och i morgon ska vi åka och titta på det för dom fick inga bud fast det var 14 st som skrev upp sig som intresserade. Dom vill sälja till oss, men det ligger helt åt fel håll, men vi ska kika i varje fall. Huset är jätte fint, jag har varit där förr och hade det legat åt det håll vi vill så hade vi köpt det direkt.

Idag var vi och handlade lite och det tog slut på mina krafter, jag fick jätte ont i kroppen och jag kände mig allmänt hängig. Tur att det finns Ipren för nu känner jag mig bättre igen.

Michelle hade vaknat tidigt i morse och kunde knappt sätta sig upp i sängen, allt snurrade och hon såg dubbelt. Hon hade också 38,4 när hon gick upp. Tänk att vi fick biverkningar av vaccinsprutan alla tre ;-).

Nu ska jag lägga mig ner i soffan och försöka vila i oljudet av kakelknackningen från grannen.

Johan har en temp på 38,4 idag och min temp ligger på 37,4 och det är högt för att vara mig på morgonen. Annars brukar den ligga på 36,2 så visst känner vi av sprutan båda två. Armen har ömmat som tusan i natt och det är den sidan jag normalt brukar sova på. Nu fick jag försöka  sova på höger sida och det är inte lika skönt. Jag har vaknat några ggr av att jag försökt vänt mig i sängen, men då hamnat på den onda armen och vaknat av smärtan.

Jag vaknade av huvudvärk kl 7 så det var bara att gå upp. Martin sov fortfarande och jag försökte smyga mig upp, men pyttsan, han vaknade den lilla spjuvern.

Johan hittade jag på soffan, jag har säkert snarkat i natt ;-).

Michelle sover än så jag vet inte om hon känner av vaccinationen.

Nu ska jag försöka få i mig lite kaffe så att man vaknar till.

Tjingeling och trevlig helg

Igår var det dags för "syjunta" igen :). Det var hos mamma denna gång. Jag var jätte trött och hade egentligen ingen lust att åka ut, men när jag väl var där så ångrade jag mig inte. Det är alltid lika kul att träffa alla.

På väg hem så spöregnade det och jag ska erkänna att jag aldrig varit så rädd när jag kört bil som då.

Det var mörkt, vägen var svart av allt vatten som himlen tömde ur sig, varje spår på vägen var överfyllda av vatten, vid möte såg jag nada, det blåste så bilen vinglade på vägen. Fy fan, rent ut sagt. Det var riktigt läskigt. Jag körde sakta men åkte ändå ifatt en bil och tanken att köra om fanns inte ens. Där låg jag så snällt bakom och sen kom det en blådåre och låg i arslet på mig halva vägen till stan. Måste man ligga så j*a nära när det är sånt väder där man inte ser ett skit? Jag bara undrar. Jag tyckte det var jobbigt att ligga bakom bilen jag kom ifatt eftersom det stänkte en del, men bilen bakom mig kan inte ha sett någonting. Konstigt att han/hon inte körde om....fast där kanske det ändå fanns en spärr som sa att det var farligt.

Jag var överlycklig när jag väl kom in på parkeringen, jag hade överlevt ;-).

Idag har Johan, Michelle och jag tagit vaccin mit "nöffsjukan". Jag ville egentligen inte ta det, men jag gjorde det för Martins skull som inte får ta den och kan drabbas hårt om han får influensan. Man har ju hört att vaccinet tar slut överallt och tanken att ställa sig i en kö flera timmar var inte så frestande så jag ringde till min och Johans husläkarmottagning som är en väldigt liten mottagning och dom hade vaccin. Tydligen så föll vi under riskgruppen eftersom Martin är liten så vi fick komma och ta den på en gång. Det var bara ett par stycken där så vi slapp köa. Så smidigt borde det alltid vara.

Vi skulle kunna ha tagit den på jobbet om några veckor, men då måste vi i varje all iväg med Michelle någon annanstans så nu blev det så här istället.

Sprutan var ganska stor om man jämför med tex TBE så jag var lite orolig, spruträdd som man är :).

Jag såg hur lång nålen var och när Michelle skulle få den så tittade jag bort, men jag tittade när den väl satt i armen och då var hela långa nålen inne i armen....usch tänkte jag, men den gjorde faktiskt inte så ont.

Nu ömmar armen rejält och jag har precis kommit på att det är vänster sida jag sover på...hur ska det nu gå? Det går knappt att lyfta armen så det är nog bra att det är helg så den värsta smärtan har gått över tills på måndag.

Skulle vi bli sjuka av den så slipper man vara hemma från jobbet för det har jag verkligen inte tid med just nu.

Än så länge känner jag mig frisk och kry så jag klarar mig nog.

Nej, nu är det snart dags att gå och tutta kudde.

Natti natti på er.

Idag har jag tagit farväl av farmor. Begravningen var jätte fin men känslosam.

På min pappas begravning så var det en fjäril som flög omkring i kyrkan och den satte sig även på prästens axel. Jag kände en sorts frid över att se denna fantastiska lilla varelse mitt i snökalla januari.

Idag var det 2 st precis likadana fjärilar i kyrkan. Jag blev glad över att se dom där. Det kändes tryggt på något sätt.

Det var många släktingar där, till och med släktingar jag aldrig förr har träffat. Talen till farmor var jätte fina och det blev även en del skratt.

Lilla farmor, du är saknad av barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn. 5 generationer är det inte många som får uppleva.

Vila i frid...........en dag ses vi igen.

Jag tände ett ljus för pappa.