I morgon ska jag på farmors begravning. Jag har inte riktigt förstått att lilla farmor är borta. Begravningar väcker så många känslor till liv. Man tänker lite extra på dom nära och kära som gått före oss och sorgen blir extra stark.

Jag har haft pappa i tankarna den senaste tiden och det var nog när farmor gick bort som dessa tankar började att ta över igen. Man funderar och funderar över vad det var som gick fel. Jag har beställt ett dödsfallsintyg där även släktskapet till pappa framgår och detta ska jag skicka tillsammans med en begäran på pappas patientjournal till Akademiska sjukhuset. Jag måste försöka läsa och förstå vad det egentligen står, vad dom gjorde som blev så fel.

Det är nog ett sätt att komma över sorgen och kunna gå vidare. Vi vet att dom gjorde fel, men jag måste se det själv.

I morgon tänker jag inte ställa klockan på ringning och det ska bli skönt att vakna utan ljudet av mobilen som ringer.

Ha det så bra mina vänner och skänk en extra tanke på alla era nära och kära som gått före oss.

Kram kram

Sov gott lilla farmor.

Ännu en måndag avklarad. Ikväll har vi försökt att städa lite här hemma. Jag har plockat bort lite grejer, dammat lite (inte överallt), Johan har dammsugit och jag har torkat golven. Nu luktar det Ajaxfräscht :).

Mäklaren ringde och frågade om vi ville lägga bud på huset, men vi svarade nej, Jag berättade att vi behöver mer förvaring än det som fanns i huset och hon förstod. Nu är det bara att hålla tummen på att något mer hus dyker upp. Det skulle kännas skönt att flytta i vår när solen och värmen är på väg.

Jag ska göra ett sista försök till att få det som jag vill på jobbet, men jag har inga större förhoppningar men en liten tumme tänker jag i varje fall hålla. Hoppet är det sista som sviker en människa.

Blir det inte som jag vill nu så är det bara att bita i det sura äpplet och försöka anpassa situationen till det bästa.

Tjingeling

En läkare hade uppfunnit en maskin som kunde överföra smärtorna under en förlossning till barnets far.

Ett äkta par tog chansen att prova maskinen.

Då födseln satte igång, blev maskinen inställd på att föra över 25 % av smärtorna till fadern,

Men mannen märkte ingenting överhuvudtaget.

Läkaren tyckte att
det verkade märkligt och höjde inställningen till 50 %.

Mannen märkte fortfarande ingenting, men kvinnan mådde märkbart bättre.

Efter som det gick så bra, överförde man 100 % av smärtorna till mannen.

Förlossningen fortgick utan att kvinnan hade några som helst smärtor och ett välskapt barn föddes.

Då mannen kom hem från BB, fann han brevbäraren liggandes död vid ytterdörren.

Jag fick mig ett riktigt gott skratt när jag fick denna på jobbet idag :). Tack Linda för att du livade upp min dag.

Idag var vi på husvisning. Jag blev kär i huset, men det hade även sina nackdelar och det väger tyvärr tyngre än alla fördelar :(. Skit, när man äntligen hittar något som man verkligen tycker om.

Det är ett torp från 1819 som är utbyggt så det är både gammalt och nytt som jag tycker om. Det låg jätte fint och nedervåningen var helt underbar. Det som inte var bra var att det fanns färre garderober än vad vi har nu. Nu tänker ni säkert att va fan, det är väl bara att köpa fler. Jo visst, problemet är bara att det finns inga väggar att ställa dom mot :(. Sen har vi problemet med trappen upp till den lilla övervången som inhyser två små rum. Trappen var jätte brant och hade korta trappsteg. Total livsfara. Johan fick gå baklänges ner med Martin på armen. Så kan man inte hade det. Det fanns inga förråd alls, bara en gammal lada och där kan man ju gärna inte hänga ut vinterkläder och sånt. Garaget var varmbonat, men där kan man gärna inte hänga ut kläder heller. Så tyvärr blir vi tvugna att avstå från denna idyll....snyft!! Skit, hade det vara funnit lite mer plats för förvaring så hade det var tipp topp. Michelle hade kunnat bo på övervåningen och vi och Martin på den undre eftersom det fanns två sovrum nere. Ja, ja det kommer förhoppningsvis fler hus.

Efter husvisningen åkte jag och shoppade. Fick tag på ett par stövlar. Kanske inte dom jag egentligen skulle vilja ha men dom var supersköna. Jag ville ha ett par med klack men mina fötter klarade inte av dom jag provade. Det fick bli ett par utan klack. Mina fötter är som dom är och jag är ju van att inte kunna köpa det jag vill, men det är så tråkigt.

Sen hittade jag två stickade tröjor utan ärm, dom är mer som västar. Då var jag tvungen att köpa några enfärgade toppar som man kan ha under. Hittade även ett par tights. På Lindex fick jag hjälp att prova ut behåar :). Dom har slutat att sälja min favorit så jag behövde verkligen hjälp med att prova ut en ny. Man kan tro att det inte är svårt att köpa en behå, men det är det. Det ska vara rätt form, rätt band och dom ska sitta skönt. Det ska inte bubbla ut här och där och en massa mera.

Dom två jag köpte skulle jag aldrig ens ha provat om jag inte hade fått denna hjälp så ett STORT tack till Lindex för att ni hjälpte mig.

Nej, nu är det dags att tutta kudde.

Natti natti

Igår tog Martin sina första steg hemma hos brorsan och hans tjej :). Det var nog 4 steg. Första gången gick jätte bra, men så skulle han prova igen och då vurpade han och slog i huvudet. Lilla glutte då.

Vi tror han börjar få en tand (oxel) nere i käken, men det ser ut som en tand hoppas över.....hm! Men den kommer väl så småningom den också.

Idag är det visining på ett hus som jag tycker är jätte fint. Utgångspriset är ganska högt och jag antar att det stiger ännu mera, men det kostar ju inget att åka dit och titta.

Det är ett 1800-tals torp som är utbyggt. Det ser jätte fräscht ut förutom att det är världens gräsligaste tapet i sovrummet :). Mönstret är storblommigt och går i orange, grönt och brunt. Urk!!!

Men det är ju bara att måla om för jag tror inte jag kan sova en natt i detta rum utan att få mardrömmar ;-).

Nej, nu ska jag koka lite ägg så vi kan få i oss lite frukost.

Tjingeling

Idag flyttar lillebror och hans tjej från lägenhet till hus. Dom har köpt ett missionshus som är omgjort till bostad. Jag har inte varit där eftersom dom fick nyckeln först igår. Man är lite nyfiken på hur det ser ut så vi ska kanske åka dit en sväng och hälsa på. Få se om man kan tima så att vi åker dit mellan ett flyttlass.

Martin har knappt sovit i natt och Johan har varit uppe med honom i stort sett hela natten. Vid fem tiden i morse somnade han till i Johans famn. Jag vet inte riktigt vad det är, men vi tror han har haft ont i magen för han fes jätte mycket i natt och i morse. Han är fortfarande lite förkyld och det rinner ur näsan och sen har han en tand på väg så det är nog en kombination av allt som gjort att han inte sovit bra.

Han ligger och sover just nu och vi väntar bara på att han ska vakna så att vi kan åka.

Tjingeling

Idag har jag arbetat halvdag. Jätte skönt! Efter jobbet var jag och handlade och fy f*n vad med folk det var ute. Överallt håller dom på att bygga om vägar så jag fick ta världens omväg hem och trafiken stod helt stilla på vissa ställen. Uppsala kan dom snart döpa om till Rondellsala för det är ta mig tusan rondeller överallt.

Visst är det smidigt med rondeller, ja om folk kunde köra i dom vill säga. Nej, fram för fler rödljus för som det är nu så är det ren livsfara att vara ute och åka här i stan. Folk kör som idioter.

Det är ett under att man inte krockat ännu.

En del stannar och släpper fram bilar i rondeller, en del blinkar höger, men svänger vänster, En del blinkar vänster men svänger höger. Bäst är dom som börjar blinka höger när dom kör i rondellen och sen visar det sig att dom ska rakt fram. Vägverket skulle behöva skicka ut information till alla hur man kör i en rondell.

På stenåldern när alla grånackar var unga så fanns det inte rondeller och hur ska dom då göra rätt när dom aldrig har fått lära sig.

När ändå klagomuren är igång så vill jag även klaga på järnvägsövergångar här i Uppsala. När Michelle och jag skulle på bio igår så fick vi vänta på 4 tåg och kön med bilar bara växte bakom oss. Jag tror vi stod och väntade i över 10 minuter. Man ska inte ha bråttom om man ska ta sig någonstans här i stan. Den vanliga vägen ner till stan är avstängd pga bygge (ovanligt) och kommer så att vara i flera år framöver så nu måste man köra runt halva stan innan man kommer ner och snabbaste vägen ner är just denna över järnvägen. Ja, om det inte kommer en massa tåg.

Sådär ja, nu har jag fått klaga av mig lite ;). Ni väljer ju själva om ni vill läsa eller inte....hehehe!!!

Hoppas ni får en underbara helg!

Tjingeling

Ps. Hahaha....när jag skulle skriva Rubrik på blogginlägget så skrev jag klagomus istället för klagomur...hehehe tur att jag upptäckte det i tid :).

Ikväll har Michelle och jag varit på "This is it" på Bio. Vilken fantastisk människa Michael Jackson är. Det syns att han inte har samma energi som förr, men herre gud, han var ju 50 år så det säger sig självt.

Vi hamnade bredvid en karl som satt och stampade takten genom varje låt, vädligt irriterande och jag hade lust att slå något hårt i huvudet på honom ;-).

När vi hade satt oss ner kom två tjejer som skulle sitta bredvid oss på andra sidan och då visade det sig att det var Maria som jag gått i skolan med 1-9:an. Det var riktigt kul att se henne för det var evigheter sedan sist.

På bion var även Michelles klasskompis med mamma och dom bor i närheten så jag skjutsade hem dom så att dom slapp åka buss.

På väg till bilen fick jag ett sms av en gammal vän som jag vet är i Uppsala nu och då visade det sig att vi hade mött varandra, men jag såg inte det :(. Jag frågade varför hon inte sa något, men dom hade bråttom till bion och jag såg ut att ha bråttom från bion. Typiskt!!! Men vi ska ses snart, hoppas bara vi får till det snart.

Martin är snorig, men än så länge verkar det som det bara har satt sig i näsan på honom. Jag håller en tumme vädligt hårt att han inte får skiten i luftvägarna igen...hoppas, hoppas!

Annars är han ganska pigg. Han släpper taget mer och mer och vi bara väntar på att han ska börja gå. Han har tagit något steg mellan saker, men han verkar lite feg. Det är kanske bra att han väntar ett tag till så att han verkligen har balansen innan han går.

På jobbet är det som vanligt full fart. Dagarna går fort och det känns som man har tusen saker kvar att göra. Jag tänker försöka att inte jobba över för familjen är mycket viktigare. Förr kändes arbetet som en andra familj, men saker och ting har förändrats. Det är inte riktigt samma sak längre.

Tjingeling