Gruddelin´s vardag

Senaste inläggen

Av Eva - 7 mars 2010 10:44

Usch, nu har jag beslutsångest. Det ringde en kvinna från Uddevalla som jätte gärna skulle vilja ta hand om Alice och Ozzy. Synd att hon bor så långt bort. Dom bodde i ett hus vid havet där dom skulle få tillgång till att gå ut. Allt lät så otroligt bra, men jag har inte tid till att åka genom halva Sverige för att se hur dom bor :(. Hon satt hon kunde maila bilder på hur dom bor och jag funderar faktiskt på att ringa upp igen och be henne skicka bilderna.

Alla andra som har hört av sig bor i lägenhet och jag önskar att dom hamnar hos någon med hus så att dom kan gå ut.

Nu har jag beslutsångest.


Martin vaknade med ett vrål i morse och han var helt hysterisk. Johan gick upp med honom och då visade det sig att han hade feber och var jätte törstig.

När ska vi få hålla oss friska???? Jag börjar bli riktigt less på det här nu.

Jag kan verkligen inte vara hemma denna vecka så det blir Johan som åker på det lasset tyvärr. Han har ju också en massa att göra på jobbet, men vad ska man göra?

Jag hoppas det bara är något tillfälligt och att febern går över tills i morgon. Bara det inte är öronen igen :(.


Tjingeling

ANNONS
Av Eva - 6 mars 2010 22:52

Svaret på frågan är En pläd, eller tanken är att det ska bli en pläd. Är uppe i 27 virkade rutor nu. Kanske orkar jag bara till ett barntäcke :).


Idag har jag varit till Thuns med mamma. Jag kom hem lite fattigare, men det var kläder som jag verkligen behövde. Jag hittade 2 linnen, 2 blusar, en topp och en munkjacka. Martin fick två tröjor ocskå. Han växer så det knakar så allt är för litet.

Efter det var vi till lillebror och fikade. Han håller på och målar om taket i stora salen, ja den är stor. En sal på ca 54 kvadratmeter :). Dom bor i ett gammalt missionshus.


Johan är bättre i magen och det blev inte så farligt för Martins del. Skönt!!

Jag har inte känt något i magen ännu så jag hoppas jag klarar mig.

Skulle jag behöva vara hemma fler dagar från jobbet så är det kört för min del. Då hinner jag inte med det jag ska göra. Jag ska egentligen sätta igång med lönerna den 2-3:e varje månad men nu blir det inte innan den 10 eftersom jag är på kurs på måndag och på möte i Järfälla på tisdag. Puh....!!

Det är mycket nu, både på jobbet och i privatlivet och det är svårt att prioritera vad man måste göra.


Det är några som ringt på Alice och Ozzy och det var ett par på landet som lät jätte bra, men dom hoppade av :(. Det har även ringt en kille som bor här i stan, men han hade redan en birma och jag vet inte om det skulle fungera. Sen är det en kvinna från Tierp som ringt som också låter bra. Tyvärr så bor hon i lägenhet, men jag ska fundera lite till på det.

Det är viktigt att hon i sånt fall kommer hit och hälsar på först, så man får känna magkänslan. Känns det bra så vill jag åka och hälsa på henne för att se hur hon bor.

Det var en IDIOT som ringde och var jätte oseriös som jag blev riktigt arg på och jag slängde på luren. Hur fan kan man hålla på att larva och skämta om när man måste omplacera sina älsklingar??? Fattar inte.


Nej, nu väntar bingen och en bok.


Natti natti

ANNONS
Av Eva - 3 mars 2010 22:33

Glömde skriva att jag har startat ett ganska stort projekt :).

Kan ni gissa vad det här ska bli så småningom?

  

Av Eva - 3 mars 2010 22:16

Så har vinterkräksjukan kommit även till vårt hem :(. Jag vaknade i morse och såg att inte Johan låg i sängen. Jag tänkte att jag säkert hade snarkat och att han hade lagt sig på soffan, men där fanns han inte heller. Han ligger väl i Michelles rum då tänkte jag. Michan är hos sin pappa denna vecka.

Martin och jag gick in i badrummet för blöjbyte och påklädning inför förskolan och Johan kom fortfarande inte upp. Johan brukar alltid klä på och ge Martin gröt på mornarna eftersom jag har lite annat att syssla med. Det tar ju lite tid att bli vacker på morgonen ;-).

Jag kikade in i rummet och frågade om han inte skulle gå upp någongång, men då fick jag bara ett grymt till svar att han hade feber och inte fick behålla någon vätska.

Där låg han som ett stök och han ligger där fortfarande. Enda gångerna jag sett honom är när han tar en en vända till toaletten. Allt rinner bara rakt igenom.

Han sa att han aldrig har varit så dålig i hela sitt liv.

Som tur är så kräks han inte, men det är inte roligt att ha det andra vägen heller.

Jag fick beslutsångest och visste inte om jag skulle våga åka till jobbet. Jag blir själv förbannad när folk kommer dit när barnen ligger hemma i magsjuka, så jag ringde chefen och sa som det var. Hon tyckte jag kunde vara hemma ifall det skulle bryta ut på oss också. Förskolan var väldigt tacksamma att vi var hemma idag.

Jag trodde jag skulle kunna jobba hemma lite grann så jag och Martin tog en snabb tur till jobbet och hämtade jobbdatorn och lite andra grejer, men det blev ingen tid över till jobb. Martin har varit på uruselt humör och har knappt ätit på hela dagen. Allt som allt har han fått i sig 5 skedar gröt, en halv smörgås och lite pommes. Han som annars ÄLSKAR mat och kan äta jämt. Jag undrar om han också har något skit i magen.

Allt har gått fel för honom idag. Han har snubblat på trösklar, ramlat över saker, slagit i fötter och armar och sen gjorde han en riktigt fin vurpa ner från soffan. Suck, lilleman har varit klumpig idag. Han har ett rött fint märke i pannan efter att han rullade ner från soffan.


Michelle är hos sin pappa denna vecka , men det var min tur att skjutsa och hämta till ridningen, men jag fick hennes pappa att skjutsa dit henne och sen hämtade jag och Martin henne. Det var första gången Martin har varit in och hälsat på hästarna och han tyckte det var jätte kul och spännande.

Nu luktar min jacka och Martins overall häst...usch, men det vädras nog bort ganska snabbt får jag hoppas.


Oj, Johan var upp en sväng, men försvann lika fort in på rummet igen :). Vi lär få göra en storsanering innan Michelle kommer hem ;-).


Tjingeling

Av Eva - 1 mars 2010 20:43

Jag tänkte jag skulle skriva lite om Martins utveckling. Det var ett tag sedan jag skrev om honom.

Det går jätte bra för honom på förskolan. Han blir lite ledsen på morgonen när vi lämnar honom, men det går över bara han får vinka åt oss i fönstret.

Det är tvärtom när vi hämtar honom, då vill han inte gå hem.

Vi märker att han utvecklas fortare nu när han lär sig saker på förskolan. Helt plötsligt började han stapla klossar som han annars har varit helt ointresserad av. Nu staplar han allt som går att stapla. När han har byggt ett högt torn så klappar han händerna när han är klar :). Han är ju duktig och då brukar vi klappa händerna. Gullunge.

Han har börjat att rita med kritor, men han smakar på dom hela tiden så det har blivit så mycket ritande. På förskolan har han fått måla med vattenfärger och då skulle han givetvis smaka på färgerna *tokunge* :).

Han pratar inte så mycket och jag tycker han stannat i utvecklingen där, men det kommer väl det också.

Ordet "boa" är allt, blöja, bil, ja allt som börjar på bokstaven b ;-).

Han älskar katterna och som tur är så har vi VÄLDIGT snälla katter för han ska krama dom hela tiden, helst lägga sig på dom om han kan. Svansarna är också jätte kul, mindre kul tycker katterna.

Vi var till läkaren med honom här om dagen och då vägde han 12.500 kg och var 84 cm lång. Stor kille för nu får han knappt plats på mätbordet längre :).

Orsaken varför vi var till läkaren är att han drabbades av en förkylning med öroninflammation för några veckor sedan och läkaren sa att han har förkylningsastma. Nu har vi fått ett hjälpmedel som man ska puffa i kortisonsspray i och sen ska han andas i den. Martin totalvägrar att andras i denna mackapär så nu har vi fått börja tvångshålla honom.  Usch, det är hemskt att hålla på så här varje morgon och kväll, men vi har inget val. Vi fick även en luftrörsvidgande spray som han ska ta när han får svårt att andas vid förkylning, men den har vi inte behövt använda än. Kortisonet ska han ta i först en månad och vi hoppas på att rosslet i luftvägarna försvinner av det. Han rosslar och låter, men är annars pigg och på glatt humör.

Det har varit många resor till läkaren på sista tiden, först Martin och sen fick Michelle tillbaka sina eksem (böjveckseksem hon hade när hon var liten) och i eksemen fick hon in stafylokocker så hon fick infektion överallt. Det spred sig upp i ansiktet och i hårbotten.

Hela ena örat var som ett öppet sår som det bara rann vätska och var från.

Nu är hon inne på sin andra penicillinkur och än har det inte blivit bättre.

Örat och hårbotten ser ut som en stor brännskada....riktigt äckligt. Stackarn :(.

Nu sist tog dom en odling på det och jag hoppas vi snart får svar på vad det är. Blir det inte bättre inom några dagar så funderar jag på att åka in till Akuten. Jag är rädd för att örat aldrig kommer att se normalt ut igen.

Nu fick ni en liten uppdatering på henne också :).


Detta inlägg blev ett sånt där långt som ingen orkar att läsa, men det var skönt att skriva av sig lite. Jag skulle kunna skriva en massa annat också, men vissa saker är bäst att inte skriva om.


Tjingeling

  

Glad liten badpojke :).




Av Eva - 28 februari 2010 21:08

Nu har jag knåpat ihop en omplaceringsannons på Alice och Ozzy. Det känns inte kul, men måste göras :(.

Jag har lagt ut den på två ställen så inom några dagar borde dom publiceras.



Tjingeling  

Av Eva - 23 februari 2010 22:17

Igår fick vi reda på att Michelle är allergisk mot katter :(.

Nu står vi i valet och kvalet över hur vi ska göra med Ozzy och Alice.

Det är jätte svårt att omplacera katter och man vill att dom ska hamna i ett BRA hem som man även kan hälsa på. Usch, det är så svårt. Dom är ändå 8 och 10 år gamla och Ozzy har blåsljud på hjärtat så det blir nog svårt att hitta ett hem åt dom.

Helst av allt vill jag att dom hamnar tillsammans i ett hem på landet där dom har möjlighet att gå ut, att dom är fortsatt försäkrade, blir vaccinerade, får rätt mat, det ska inte finnas andra djur, men gärna barn....osv....listan kan göras lång.

Kanske är det bäst att låta dom somna in :(.

Jag har beklagat mig över dessa katter ofta (måste erkänna att dom är i det jobbigast laget), men nu när vi verkligen står inför att omplacera dom så är det inte kul.

Vi vågar inte ha dom kvar länge till eftersom Michelles allergi kan utvecklas till astma och ännu värre saker. Jag har misstänkt att hon är allergisk för hon nyser jämt. I höstas hade hon en envis hosta som tog 3 månader innan den gick över och sen bröt hennes gamla böjveckseksem ut igen så hon såg hemsk ut.

Martin har också problem med eksem och han har även förkylningsastma.

Jag ska faktiskt erkänna att jag tror även jag reagerar på dom. Jag är jämt täppt i näsan och nyser och nu när jag är lite förkyld är det jätte jobbigt. På jobbet mår jag mycket bättre, men så fort jag kommer hem känner jag att det börjar svida i näsa och ögon.

Kanske dags att hela familjen sätter sig ner och verkligen pratar igenom detta.

Vilket beslut vi än tar så blir det jobbigt.


Tjingeling


Av Eva - 20 februari 2010 22:06

Tro, vad är det egentligen? Vill man tro på en Gud som fördömmer och skrämmer människor till lydnad?

Jag tycker inte det är klokt. Om det nu möjligtvis finns en Gud så tror jag och hoppas på att det är en god högre makt.


Vi har en nära släkting som är med i sekten Two by two´s eller "Vännerna" som dom kallar sig här i Sverige.

Det finns ingen information på svenska att få tag på tills aftonbladet.se skrev om dom i veckan.

Jag har hittat information om dom på engelska och då hittade jag ganska mycket.

Vi hittade även en bok som är skriven av en avhoppare och den har vi nu köpt och har hemma.

I Sverige finns det idag ca 100 medlemmar. 99% av alla nya medlemmar är barn till föräldrar som redan är med. Dom går inte ut och försöka värva nya medlemmar.

Att dom kallar sig Two by two´s är för att dom har sk. arbetare som åker runt två och två och bor hos olika medlemmar. Dom har blivit "kallade" av Gud och ska leva i celibat. Dom får inte ha några ägodelar. Arbetarnas ord är lag och måste följas. Arbetarns ord får inte ifrågasättas för då kan man uteslutas ur församligen. Vännerna har inga "byggnader" utan sk. möten sker hemma hos medlemmarna.

Jag har blivit tillfrågad om jag vill delta i ett möte, men jag tackade nej. Nu i efterhand önskar jag att jag hade varit med för att verkligen se hur det går till.

Vad jag förstått så är det ingen "farlig" sekt, men dom blir ändå manipulerade och hjärntvättade. Vi andra är "smutstiga och orena".

Om man som vuxen väljer att gå med, ja då får dom väl stå för det, men jag tänker på barnen. Dom som blir intvingade till detta utan att ha något val. Barnen ska alltid vara med på allt möten. Enda gången dom får avstå ett möte är när dom är sjuka.

Jag lider när jag tänker på dessa barn, släktingarna till oss.

Hur kommer det att bli när dom börjar skolan? Dom måste vara på ett sätt i skolan och sen på ett annat hemma. Många barn mår dåligt eftersom dom gjort något i skolan som inte har tillåtet hemma.

Ska barnen alltid må dåligt pga föräldrarnas val av tro?


Medlemmarna får inte ha teve hemma. Det kan innebära uteslutning direkt. Kvinnorna får inte bära smycken, använda smink och dom måste ha långa kjolar och heltäckande kläder. Håret ska vara långt, men uppsatt.

Jag har varit på en "tillställning " där många "vänner" var med och det var en person som inte ens gick fram och hälsade på mig. Jag bar ju smink och hade kläder som strider mot deras lag :).

Konstigt nog så var det faktiskt en arbetare som pratade med oss ganska mycket....kanske mest av nyfikenhet.


Jag vet att vi kommer att ha duster så småningom, för ju mer vi läser och sätter oss in i deras "tro", ju mer kan vi ifrågasätta.


Jag hoppas barnen inte blir allt för skadade utan har kraft till att bryta sig ur detta när dom blir större.


Kram på er.












Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se