Jag vaknade på morgonen, hade sammandragningar som vanligt, men när jag gick på toaletten så upptäckte jag att jag blödde. Jag trodde det var urinvägsinfektion, då brukar jag blöda så jag tänkte inte så mycket mer på det.

På kvällen skulle jag ut med mina arbetskollegor. Vi fick bara en adress där vi skulle synas och vi hade ingen aning om vad vi skulle göra. Vid 14 tiden så pratade jag med mamma i telefonen och då kände jag att mina sammandragningar började ändra karaktär, det gjorde ont ut i höfterna. Mamma sa att det säkert var något på gång och då blev jag lite orolig och ringde min chef och sa att jag inte visste om jag skulle följa med. Chefen övertalade mig att följa med, hon sa att jag kunde packa en väska ifall att...! Jag hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning och kl 15.30 så hämtade mina kollegor mig.

Adressen vi skulle till visade sig vara en glasateljé där vi fick göra glasfat. När jag satt där och skulle försöka knåpa ihop alla glasdelar till ett fat så kände jag att sammandragningarna hade övergått i värkar.

Jag ville inte visa dom andra att jag hade ont, men på slutet så sa jag att jag var tvungen att ringa efter Johan eftersom jag då måste stå och trycka ner händerna på ett bord varje gång jag fick en värk. Jag minns att en arbetskollega frågade om det var "riktiga" värkar och jag svarade japp....!

Johan hämtade mig kl 19. Då skulle dom andra ner på restaurang och äta god mat. Jag var vrålhungrig, jag skulle ju också med egentligen så jag hade inte ätit någon middag. Vi stannade till vid MAX och tog med hamburgare hem. Väl hemma så slängde jag i mig hamburgaren och efter det satte värkarna igång riktigt ordentligt.

Det kändes som jag skulle krysta hela tiden. Jag hoppade in i duschen och tog bort sminket. Jag kunde ju inte komma till BB med en massa klet i ansiktet ;-). Sen ringde jag förlossningen. Dom frågade om jag hade haft regelbundna värkar i 1 timme och det hade jag inte haft. Dom sa att jag kunde komma in på en koll, men att jag troligtvis skulle få åka hem igen. Jag kände att värkarna var fruktansvärt intensiva och jag visste knappt hur jag skulle ta mig till bilen. Värkarna avlöste varandra hela vägen till BB. Tur att det bara var 10 minuters bilfärd.

När jag kom in på BB så hamnade jag i ett undersökningsrum. Då var klockan 21. Dom sa att jag skulle få vänta på nästa barnmorska som skulle byta av kl 21.30 Där genomled jag en halvtimme ståendes med händerna tryckandes mot en apparat som stod på golvet. När barnmorskan väl kom så visade det sig att jag var öppen 9,5 cm. Dom som hade tänkt att skicka hem mig....där fick dom.

Jag fick komma in i ett förlossningsrum direkt. Dom skulle ta hål på vattnet, men det fick jag vänta på i en halvtimme för dom skulle göra en massa annat först. Jag var irriterad eftersom det tog sådan tid.

Dom sa att jag säkert skulle gå tillbaka till 8 cm när dom hade tagit hål på vattnet. Pyttsan....när dom stack hål kl 22 så började krystvärkarna nästan direkt och kl 22.20 var lille Martin ute.

Vi och Martin blev nerbäddad i en ny säng eftersom den andra var så blöt av allt fostervatten. Efter det fick vi kaffe och macka, men jag var fortfarande mätt efter min hamburgare så jag åt inte mycket.

När vi skulle upp till avdelningen så visade det sig att det var fullt. Inga pappor fick vara kvar eftersom dom låg 2 på varje rum. Dom gjorde i ordning ett litet undersökningsrum till oss och Johan fick vara kvar över natten. Skönt!

Det visade sig att dom som kom efter oss fick ligga i ett ännu mindre rum och pappan fick ligga och sova på en liten hård brits......inte så nice precis.

Vi slapp betala för rummet eftersom det egentligen inte var ett vanligt rum och det var ju bra.

Det blev inte mycket sovandes på natten och när vi vaknade ville jag bara hem. Dom frågade om vi ville ha lunch och vi frågade vad det var. Det var korvstroganoff och då bestämde vi att vi skulle äta innan vi åkte. Då slapp vi göra mat när vi kom hem...man måste vara lite smart ibland ;).

När vi satt i lunchrummet så träffade Johan på en bekant som precis hade fått sin sjätte pojke....Hjälp!!! Hur hinner dom med allt i den familjen?

När vi kom hem så kom Johans föräldrar och hälsade på. Dom var så nyfikna på lillepyre.

Här är Martin bara några minuter gammal...snygg mössa han fick!

Ser ni handen....han hade jätte stora händer :).