Jag tänkte jag skulle skriva lite om Martins utveckling. Det var ett tag sedan jag skrev om honom.

Det går jätte bra för honom på förskolan. Han blir lite ledsen på morgonen när vi lämnar honom, men det går över bara han får vinka åt oss i fönstret.

Det är tvärtom när vi hämtar honom, då vill han inte gå hem.

Vi märker att han utvecklas fortare nu när han lär sig saker på förskolan. Helt plötsligt började han stapla klossar som han annars har varit helt ointresserad av. Nu staplar han allt som går att stapla. När han har byggt ett högt torn så klappar han händerna när han är klar :). Han är ju duktig och då brukar vi klappa händerna. Gullunge.

Han har börjat att rita med kritor, men han smakar på dom hela tiden så det har blivit så mycket ritande. På förskolan har han fått måla med vattenfärger och då skulle han givetvis smaka på färgerna *tokunge* :).

Han pratar inte så mycket och jag tycker han stannat i utvecklingen där, men det kommer väl det också.

Ordet "boa" är allt, blöja, bil, ja allt som börjar på bokstaven b ;-).

Han älskar katterna och som tur är så har vi VÄLDIGT snälla katter för han ska krama dom hela tiden, helst lägga sig på dom om han kan. Svansarna är också jätte kul, mindre kul tycker katterna.

Vi var till läkaren med honom här om dagen och då vägde han 12.500 kg och var 84 cm lång. Stor kille för nu får han knappt plats på mätbordet längre :).

Orsaken varför vi var till läkaren är att han drabbades av en förkylning med öroninflammation för några veckor sedan och läkaren sa att han har förkylningsastma. Nu har vi fått ett hjälpmedel som man ska puffa i kortisonsspray i och sen ska han andas i den. Martin totalvägrar att andras i denna mackapär så nu har vi fått börja tvångshålla honom.  Usch, det är hemskt att hålla på så här varje morgon och kväll, men vi har inget val. Vi fick även en luftrörsvidgande spray som han ska ta när han får svårt att andas vid förkylning, men den har vi inte behövt använda än. Kortisonet ska han ta i först en månad och vi hoppas på att rosslet i luftvägarna försvinner av det. Han rosslar och låter, men är annars pigg och på glatt humör.

Det har varit många resor till läkaren på sista tiden, först Martin och sen fick Michelle tillbaka sina eksem (böjveckseksem hon hade när hon var liten) och i eksemen fick hon in stafylokocker så hon fick infektion överallt. Det spred sig upp i ansiktet och i hårbotten.

Hela ena örat var som ett öppet sår som det bara rann vätska och var från.

Nu är hon inne på sin andra penicillinkur och än har det inte blivit bättre.

Örat och hårbotten ser ut som en stor brännskada....riktigt äckligt. Stackarn :(.

Nu sist tog dom en odling på det och jag hoppas vi snart får svar på vad det är. Blir det inte bättre inom några dagar så funderar jag på att åka in till Akuten. Jag är rädd för att örat aldrig kommer att se normalt ut igen.

Nu fick ni en liten uppdatering på henne också :).

Detta inlägg blev ett sånt där långt som ingen orkar att läsa, men det var skönt att skriva av sig lite. Jag skulle kunna skriva en massa annat också, men vissa saker är bäst att inte skriva om.

Tjingeling

Glad liten badpojke :).