När Martin skulle äta kvällsgröt så var han på strålande humör....:).

Kanske berodde det på att hans mamma satt och larvade sig.

Jag har en sjukvårdsförsäkring via arbetet som jag aldrig har utnyttjat, men idag ringde jag och jag är mycket imponerad.

För att göra en lång historia kort så har jag en liktorn under "trampdynan" nedanför lilltån som gör SKIT ont och efter 4 år av snedbelastning på foten så mår fossingen inte så bra. Jag har fått en sk "Skräddarknöl" på utsidan av lilltåleden och sen har jag ont i hela foten. Promenader är bara att glömma för jag klarar inte av det längre.

Jag har skaffat inlägg till skorna, men dom trycker också så dom kan jag knappt ha. Att ringa husläkaren är bara att glömma för dom bryr sig inte om sånt här och sen får man tjata och vänta i lång tid innan man blir skickad vidare. Därför har jag gått och haft ont år efter år.

Vid frukosten i morse så påminde en arbetskollega om denna sjukvårdsförsäkring och jag ringde till dom. Efter några minuter hade jag en tid på ett privat sjukhus hos en ortoped. Det var snabba puckar det :).

I morgon är det först röntgen av foten och på måndag har jag tid hos ortopeden.

Grejen med denna försäkring är att man får komma till privata läkare och sjukhus och vad jag tror, gå före i kön.

Det är en otrolig förmån som vi har och det lilla vi förmånsbeskattas på är i stort sett ingenting. Denna försäkring ska jag utnyttja mer om jag behöver. Hellre ringa till dom och hamna hos en specialist på en gång än att gå via en husläkare som inte är kunnig på alla områden.

Jag har tyvärr inget förtroende för läkare längre och det är kanske inte så konstigt efter alla fel dom gjorde med pappa. Sen har vi tex. min mamma som har problem med att hennes hjärta slår ojämnt och när perioderna kommer så orkar hon knappt gå pga syrebrist. Ändå säger hennes husläkare att det inte är något farligt. Hon får prova medicin efter medicin, men inget verkar hjälpa. Jag vet inte hur många ggr hon har varit hos läkaren och tjatat.

På företaget jag arbetar har vi en hjärtkirurg och jag frågade honom om vad det kunde vara mamma har. Han sa att mamma skulle försöka ta tag i att få en remiss in till sjukhuset för en ordentlig undersökning eller åka in till akuten så att dom verkligen undersöker henne. Har man extraslag eller att hjärtat rusar så är det en ökad risk för att man ska få stroke.

När min mammas läkare ringde till henne här om dagen så hon att hennes dotter hade pratat med en hjärtkirurg som tyckte hon skulle in för undersökning.

-Jaha..........sa läkaren och blev helt ställd. Allt slutade med att hon genast fick en remiss. Hur svårt kan det vara att skicka en remiss från början???????

Man undrar vart samhället är på väg när man måste ha kontakter eller vara tillräckligt frisk för att orka söka hjälp.

Tjingeling