Martin och jag har städat linneskåpet idag :). Det har jag behövt gjort hur länge som helst, men på något sätt så har tiden inte räckt till.

Skönt att ha det gjort nu för det var en jätte röra där, sängkläder, handdukar, dukar och gardiner låg huller och buller.

Jag passade även på att slänga sånt jag inte vill ha längre och jag fick ihop en hel säck. Man spar en massa skit helt i onödan. Jag ska försöka ta tag och städa alla lådor i köket någon dag, jag har flera "skrot" lådor där det också är en himla oreda i. Till slut är det så fullt att grejer ramlar ner bakom lådan och då får man inte igen den och sånt irriterar mig för jag har inget tålamod alls. Då brukar Johan få rycka in som en räddare i nöden och fixa det ;). Han vet att det är bättre när han gör det eftersom jag blir så förbannad när saker och ting skiter sig. Tänk när jag har lagt bort något ( händer ganska ofta) och jag vill hitta saken, jo ni, då är det inte roligt att vara i min närhet. Det kan inte vara lätt att leva med mig :) och jag tycker faktiskt synd om Johan ibland när jag är på mitt värsta humör.

Nu kanske det låter som jag är arg väldigt ofta, men så är det inte. Bara när saker och ting inte går som jag vill. Annars är jag nog en ganska glad typ som försöker se det lilla positiva i allt jävelskap.

Slutet gott, allting gott!

Nu kan jag nästan säga att jag känner mig utvilad, det var inte igår.

Martin sov till 8.30 idag, helt underbart och jag hoppas det håller i sig ett tag nu.

Jag trodde det skulle bli mildare ute eftersom det var 0 grader igår, men nu är det -7 igen. Jag drar mig verkligen för att gå ut och gå när det är så här kallt...Burr!! Det enda positiva med kylan är att all j-a hundskit som folk inte plockar upp efter sig fortfarande är fryst. Jag lyckas alltid trampa i skiten när det tinar upp och det är inte mysigt kan jag säga. Om man skaffar hund så får man också räkna med att hunden bajsar som alla andra och då ingår det faktiskt att plocka upp det också. Problemet är nog alla som går med sina hundar lösa som låter dom springa vind för våg och sen inte orkar gå och plocka upp det när hunden bajsar lite längre bort. Koppla hunden säger jag bara, det spelar ingen roll om det är världens goaste hund, det kan slå slint även i den mest underbara vovve. Jag är inte emot hundar om ni tror det, kan faktiskt tänka mig att ha en själv någongång när tid finns, utan det är bara en del ägare som göra mig förbannad.

På väg till jobbet för många år sedan, mötte jag en löst springande hund i skogen, ingen ägare i sikte, det enda jag kunde se var ett tält lite längre bort och jag antar att det var där hunden kom ifrån, ja i varje fall så ställer sig hunden mitt framför mig, visar tänderna och morrar som tusan. Det var en stor grå raggig sak och jag kan säga att jag var livrädd. Trodde min sista stund var kommen. Jag hade ögonkontakt med hunden och jag vågade inte släppa blicken för då hade det nog gått illa. Hjärtat slog i 200 och jag vågade inte ens försöka ropa på någon ägare.....Jag tänkte att här kan jag inte stå, jag måste försöka göra något så jag höll blicken kvar och provade att börja gå runt hunden som stod mitt på stigen....När jag kom runt hunden som fortfarande morrade och såg skit arg ut, så vågade jag släppa blicken och fortsatte att gå...Puh...jag klarade mig, men jag kan säga att minsta grej hade gjort att han hade flygit på mig.

Sedan dess är jag inte så glad över löst springande hundar.

Tänk om det hade varit ett barn som hade kommit som inte hade kunnat hålla kvar lugnet...usch vågar inte ens tänka på vad som kunde ha hänt då.

Nu börjar lillpojken att ledsna på att sitta själv så jag måste nog gå och roa honom ett tag.