Gruddelin´s vardag

Alla inlägg den 5 mars 2009

Av Eva - 5 mars 2009 22:01

Varning, långt inlägg och många bilder :)


Jag vill berätta en historia som ligger mig varmt om hjärtat, men risken är att det blir ett ganska långt inlägg. 

Sommaren 2002 räddade jag en kattmamma med 3 ungar från ett liv ute i det vilda.

 Jag stod på balkongen en dag och tittade ner och såg några kattungar som kikade fram under balkongen hos grannen under. Jag kommer ihåg att jag rusade in till Johan och berättade vad jag hade sett. Som ni kanske vet så är jag en djurvän och mitt hjärta bankar extra hårt för just katter. Jag hade precis gått på semester och hade ingenting inplanerat och tur var väl det för all min lediga tid ägnade jag åt dom.

Dom fick mat och vatten två ggr per dag och varje gång satt jag en bit bort så att dom skulle vänja sig vid mig. Till slut kunde jag sitta ganska nära när dom kom fram och åt.


Kattmamman var lite skeptisk mot mig till en början, hon tittade fram lite försiktigt och fräste och morrade, men allt efter tiden gick så började hon att lita på mig och kunde nu komma fram väldigt nära hon också.


 En igelkott passar på att norpa lite käk... ;) Varför inte ta för sig när det dukas upp så god mat? Den här lilla honan kallade jag för Busan.

En dag litade kattmamman ( som jag hädanefter kommer att kalla Tjejen ) så mycket på mig att hon lämnade mig med kattungarna periodvis.


Jag lekte och busade med kattungarna i timtals för att dom skulle vänja sig med människor. Till slut var dom så stora att dom började springa iväg längre bort och jag var alltid så orolig över vart dom var. Jag var rädd att någon skulle göra dom illa. (Alla är tyvärr inte snälla mot djur :().

Mina grannar måste ha tyckt att jag inte hade "alla chips i påsen" som satt ute i regn och rusk i timtals på gräsmattan utanför "skrattar".

Jag tog kontakt med Miljökontoret, olika katthem, men ingen kunde göra något. Ett tag funderade jag faktiskt på att försöka fånga in alla och avliva dom, hellre den än att dom skulle bli förvildade, men jag kunde aldrig ta det steget eftersom dom hade fått så stor plats i mitt hjärta.

Jag lade ut en annons på internet där jag frågade om någon kunde ta hand om några kattungar och en kattmamma och fick svar från en tjej här i Uppsala att hon kunde ta den gula som var en hane.

Om jag bara kunde fånga in honom så skulle hon hämta honom. Det var lättare sagt än gjort ska jag säga. Jag lockade fram honom med lek och bus och när han var tillräckligt nära så fångade jag in honom i en handduk...jösses vad en kattunge kan skrika och leva runt. Jag fick ta en riktig språngmasch in och han skrek i trappuppgången så det bara ekade.

Stackarn var ju livrädd och chockad, men vad skulle jag göra?

Mitt hjärta blödde när jag skilde honom från sin mamma och sina syskon.

Tjejen, vi kan kalla henne E kom hit och hon tyckte kattungen var helt bedårande så hon tog hem honom. Han kom till världens bästa hem, jag har varit där och hälsat på och han har flera kattkompisar som han tyr sig till. E berättade att han sov i en blomkruka dom första veckorna, lilla vän, han var väl så van att ligga ute och sova på jord.

Idag är han en mycket social och härlig katt och han har fått namnet Simon.


Tjejen och dom två kattungar som var kvar.


Dom andra två, Busan och Skorpan som jag kallade dom fick först ett

jourhem här i Uppsala och dit var jag och hälsade på. Dom fick sedan ett permanent gemensamt hem i Stockholm. Jag hade lite kontakt med den nya familjen i början och allt verkade gå bra.


Jag mådde skit när jag hade tagit bort kattungarna från deras mamma för jag såg hur Tjejen gick och letade och skrek efter dom utanför. Mitt hjärta blödde nu ännu mera än när jag tog den första kattungen.

Jag försökte hitta ett nytt hem åt henne, satte in annonser på internet, satte upp lappar på jobbet m.m, men ingen vill ha henne. Det var någon dåre som ringde och frågade om hon var "riktigt" sköldpaddsfärgad, men jag satt hon bara hade stänk av rött och vitt, - Ja då vill jag inte ha henne sa personen. Vad är det för dåre??? Jag hade aldrig lämnat Tjejen till någon med den inställningen.

Tiden gick och det började bli höst och kallt. Hon fick fortfarande mat och vatten av mig och jag försökte ägna tid åt henne, men en dag klarade jag det inte längre. Jag sa till Johan, -Nu går jag ut och fångar in Tjejen och tar in henne till oss. Problemet var bara att jag var fodervärd till min katt Alice och eftersom ägaren skulle ta en kull kattungar på henne så fick hon inte träffa andra katter pga smitta och liknande och det var därför jag inte hade tagit hand om dom själv.

Nu struntade jag i det, det fick bära eller brista. Det blev några misslyckade infångningsförsök....heheheh..det var så här, jag tog ut min kattransportbur som jag ställde in mat i, knöt ett snöre i luckan, satte mig en bit bort och meningen var att jag skulle dra i snöret när Tjejen gick in.

Första gången hann hon smita ut innan jag fick igen luckan, andra gången kom en igelkott och klev in istället :). Jag undrar vad Johan hade sagt om jag kommit in med den istället "skrattar".

Men skam den som ger sig, tredje gången lyckades jag, men om jag tyckte kattungen förde oväsen så var det ingenting mot det här. Det lät som jag hade ett monster i buren och jag kunde knappt hålla i den eftersom hon levde runt i den så pass.

När jag väl kom in så gick jag in i vårt datarum där Johan satt, stängde dörren och släppte ut Tjejen, det sa bara svisch så var hon uppe på gardinstången, fick väl panik över att vara så högt uppe, ner igen och svisch så satt hon på Johans datorbord. Där satt hon och stirrade på Johan och jag kan säga att han såg lite rädd ut ;).

Efter ett tag lugnade hon ner sig och verkade acceptera situationen.


Här har Tjejen precis kommit in i värmen.


Hon fick bo i vårt datarum några veckor och jag var till veterinären och vaccinerade henne. Det gick inte att göra någon koll på henne eftersom hon var så fruktansvärt rädd. Det gick inte ens att få ut henne ur buren hos veterinären utan vi fick öppna buren uppe ifrån för att ge henne sprutan.

Efter några veckor öppnade vi dörren så att hon skulle få träffa Alice och Ozzy.


Här får hon besök av Ozzy.


Tjejen blev till slut min bästa vän och jag älskade denna katt. Hon var så tillgiven, men bara mot mig. Det var precis som hon såg mig som sin räddare.


Här ligger hon hos mig och gosar, men man fick vara väldigt försiktig, inga snabba rörelser för då for hon iväg som en oljad blixt.


Jag var iväg på en intensivutbilning för att ta körkort hösten 2003 och under dessa dagar var hon knappt fram. Hon låg bakom tevebänken och gick bara fram på kvällen för att äta. Hon saknade sin matte :(.

När sedan Alice fick kattungar (kan tala om att uppfödaren inte var så glad på mig eftersom jag tog in Tjejen ) så tog hon över mammarollen, Alice var bara glad över att slippa dom små liven ibland.


Först gången Tjejen får träffa en av kattungarna. Hon lägger sig precis som hon vill att kattungen ska dia henne :).


Puss!


Finn ett fel!


En fin bild på Tjejen, synd bara att hon har en massa löst katthår hängandes i morrhåren.


På våren 2004 blev Tjejen sjuk, hon gick ner i vikt och var inte sig själv längre.

Jag var till veterinären som undersökte henne och njurvärdena var jätte dåliga. Veterinären sa att det var sviter efter att hon bott ute så länge. Njurarna tar stryk av att inte få mat och vatten och vem vet hur länge hon hade levt ute? Vi provade med ett specialfoder, men hon blev bara sämre.

Jag ville inte att hon skulle lida, jag förstod att hon aldrig skulle bli bra igen.

Jag ville inte stressa upp henne med en bilfärd till veterinären så hon fick komma hem till oss istället.

Tjejen somnade in i lugn och ro hemma där hon trivdes som bäst.

Jag tror det var bra för Alice och Ozzy också som då slapp gå runt och leta efter henne. Dom fick ta avsked av Tjejen och det var precis som dom förstod vad som hänt för dom tog det så lugnt.

Det är 5 år sedan nu, men jag saknar henne fortfarande lika mycket. Hon fick en stor plats i mitt hjärta och jag i hennes.


Det här är sista bilden på henne innan hon gick över regnbågsbron.





Av Eva - 5 mars 2009 07:11

Det snöar ute...räcker det inte nu? Börjar bli väldigt less på det här nu, det smälter ju i varje fall bara bort och blir slaskigt.

Jag vet inte vad jag ska hitta på och göra idag. Ska nog ta fram dopklänningen och sätta på den blåa rosetten så den är klar tills på lördag.

Jag ska prova min "outfit" jag ska ha på mig. Det är en klänning men jag tänker ha byxor under eftersom den annars blir för kort för att ha på sig i kyrkan :). Hoppas det ser okej ut, annars har jag ingenting att ha på mig.

Så mycket lättare det är för karlar, dom behöver bara sätta på sig ett par finbyxor, en skjorta och slips och så är dom klara. Mycket orättvist.

Nu är det dags för blöjbyte här känner jag ;).


Tjingeling

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards