Ja vad säger man? Martin blir nog en liten schlagerkille. Han satt som ett ljus och tittade på Andra chansen igår kväll. Han älskar när det är musik på teven. Han somnade till och med i min famn medans programmet var på :). Skönt! Då skonade Johan och jag våra ryggar ett tag och det behövdes verkligen efter allt bärandes på honom igår på dopet.

Jag läste att barn inte ska titta på teve innan dom blir 2 år, men vad ska man göra? Ska teven aldrig vara på då eller? Han älskar teven och verkar inte bli stressad av den, snarare tvärtom.

Idag funderar jag på att åka hem till mamma och föra över hennes kort från hennes digitalkamera till min dator. Hon har ingen egen dator så då brukar vi göra så och sen skicka iväg för utskrift så att hon får dom som vanliga kort. Problemet är bara att hon har så hög upplösning på bilderna och det brukar vara flera hundra bilder så min dator brukar bli helt full.

Jag skulle behöva formatera om min dator, för nu är det en massa skräp på den och minnet börjar bli fullt. Det är ett jätte projekt så det får vänta ett tag. Måste först gå igenom alla program jag måste ha och sen måste jag bränna ner allt annat.

Nu kom Johan upp så nu ska vi nog ta oss en varsin landgång till frukost. Sen är dom slut.

Tjingeling 

Johan och jag har precis ätit en varsin landgång som blev över efter dopet. Gott, gott! Vi har en varsin till frukost också ;).

Jag är helt slut, ont i ryggen, benen och i armarna, men det är väl efter allt kånkande på Martin idag. Det ska bli riktigt skönt att krypa ner i sängen med bok nr 41 av Sagan om Isfolket. Snart har jag läst alla böcker och jag börjar få lite smått panik över vad jag ska läsa sen. Nu har jag blivit så van att läsa långa serier. Jag har läst flera långa serier och varje gång får jag nästan ångest på slutet. Måste försöka få tag i fler serier, men gärna pocketböcker eftersom det annars blir en rejäl slant om dom är inbundna. Så har ni en lång serie ligger och skräpar någonstans så vet ni vem ni kan kontakta :).

Vi kollade på Andra chansen ikväll och vilket skit...Starpilots gick inte vidare till Finalen. Det är ju skandal att Ugglas gick vidare. Jag kan inte med denna människa och jag tror, eller jag vet att folk har röstat på henne bara för att den är så dålig.  Usch, fy på er!

Jag hoppas nästan Sarah Dawn Finer vinner allt, den balladen är verkligen fin och maffig.

Det står på aftonbladet.se att Ugglas är storfavorit inför finalen och skulle hon gå vidare så blir det första gången jag inte ser Eurovisionsongcontest eftersom vi inte kommer att ha någon chans i kvalet.

Nej, tänk till Svenska folket, vill vi skicka en dåre till Moskva och göra bort oss totalt? Just det!

God Natt

Så där, då var dopet avklarat. Skönt att ha det gjort.

Tack alla underbara vänner och släktingar för att ni förgyllde Martins och vår dag och sist men inte minst, Ett stort TACK till alla som hjälpte till. Utan er hade vi aldrig kommit därifrån.

Martin fick så fina doppresenter och nu fattas det bara ett eget rum till honom så vi kan ställa dom någonstans ;).

Allt gick bra förutom att Martin grät halva dopakten. Han var så trött och då är ingenting roligt.

Jag är helt slut nu och ska bara ta det lugnt ikväll.

Lilla söta Tuva i Rättviksdräkt :)

Vi har varit och dukat i församlingshemmet ikväll och efter mycket om och men så fick vi till det. Dom som ska vara i salen bredvid var också där och fixade. Dom kommer först kl.15 i morgon och då är vi mitt i städningen så det kommer bli några krockar. Jag känner mig helt slut redan nu och hur ska jag då känna mig efter morgondagen :). I morgon kväll är det nog ryggläge i soffan framför Andra chansen på teven som gäller.

Jag hoppas att allt går bra i morgon, är faktiskt ganska nervös, men jag måste försöka släppa tankarna så att jag kan sova i natt.

Natti Natti

Nu har vi kommit hem från affären, men allt tog sådan tid så jag missade nästan hela Glamour. Sitter och tittar på slute nu medans jag bloggar. Det gäller att vara effektiv =).

Blomsteraffären hade stängt fram till 13.30 så Martin och jag fick vänta i 15 min innan vi fick komma in. Jag köpte lite tulpaner, lite gröna blad och lite annat ogräs som man brukar blanda med tulpaner. ( Vet inte vad dom heter :)) Vi ska åka och duka i församlingshemmet ikväll så vi slipper göra det i morgon.

Just nu har dom möte på jobbet. Det ska bli spännande att få veta vad det handlade om, för det var nog om företagets framtid, om dom nya ägarna vill satsa eller hur som vill göra. Johan får berätta när han kommer hem.

Nu har Martin sovit 1½ timme. Helt otroligt! Han brukar inte sova så här länge på dagarna. Så fort han vaknar ska han få lite gröt och sen ska vi gå och handla. Jag hoppas jag hinner hem till reprisen av Glamour :). Missade det igår och det är lite spännande just nu.

Egentligen är man inte riktigt klok som kollar på det, men har man fastnat så har man.

Tjing

Jag var och hämtade mina inlägg igår och det blev en dyr historia eftersom jag var tvungen att köpa ett par ordentliga skor också. Men vad göra man? Jag måste ju.

Martin och jag ska gå och handla det sista till dopet idag. Jag måste in på blomsteraffären och köpa lite snittblommor, hur jag nu ska komma in i den trånga affären med en barnvagn ;).

Men med lite våld brukar allt gå "skrattar".

Jag hörde koltrasten sjunga idag och det är verkligen ett vårtecken...än känns det långt till våren, men det finns hopp i varje fall.

Martin vaknade före kl 4 i natt och det var inte kul, som tur var så somnade han om efter 45 min. Tack gode gud för jag behövde verkligen sova. Jag hade jätte svårt för att somna igår kväll, vet inte om det är det sena kaffet som är det stora problemet, men jag har aldrig reagerat så förr. Har det med åldern att göra kanske ;)?

Som tur var så sov han sen till efter kl 8. Skönt!

Nu börjar Martin bli trött så jag måste försöka få honom att sova.

Tjingeling

Varning, långt inlägg och många bilder :)

Jag vill berätta en historia som ligger mig varmt om hjärtat, men risken är att det blir ett ganska långt inlägg. 

Sommaren 2002 räddade jag en kattmamma med 3 ungar från ett liv ute i det vilda.

 Jag stod på balkongen en dag och tittade ner och såg några kattungar som kikade fram under balkongen hos grannen under. Jag kommer ihåg att jag rusade in till Johan och berättade vad jag hade sett. Som ni kanske vet så är jag en djurvän och mitt hjärta bankar extra hårt för just katter. Jag hade precis gått på semester och hade ingenting inplanerat och tur var väl det för all min lediga tid ägnade jag åt dom.

Dom fick mat och vatten två ggr per dag och varje gång satt jag en bit bort så att dom skulle vänja sig vid mig. Till slut kunde jag sitta ganska nära när dom kom fram och åt.

Kattmamman var lite skeptisk mot mig till en början, hon tittade fram lite försiktigt och fräste och morrade, men allt efter tiden gick så började hon att lita på mig och kunde nu komma fram väldigt nära hon också.

 En igelkott passar på att norpa lite käk... ;) Varför inte ta för sig när det dukas upp så god mat? Den här lilla honan kallade jag för Busan.

En dag litade kattmamman ( som jag hädanefter kommer att kalla Tjejen ) så mycket på mig att hon lämnade mig med kattungarna periodvis.

Jag lekte och busade med kattungarna i timtals för att dom skulle vänja sig med människor. Till slut var dom så stora att dom började springa iväg längre bort och jag var alltid så orolig över vart dom var. Jag var rädd att någon skulle göra dom illa. (Alla är tyvärr inte snälla mot djur :().

Mina grannar måste ha tyckt att jag inte hade "alla chips i påsen" som satt ute i regn och rusk i timtals på gräsmattan utanför "skrattar".

Jag tog kontakt med Miljökontoret, olika katthem, men ingen kunde göra något. Ett tag funderade jag faktiskt på att försöka fånga in alla och avliva dom, hellre den än att dom skulle bli förvildade, men jag kunde aldrig ta det steget eftersom dom hade fått så stor plats i mitt hjärta.

Jag lade ut en annons på internet där jag frågade om någon kunde ta hand om några kattungar och en kattmamma och fick svar från en tjej här i Uppsala att hon kunde ta den gula som var en hane.

Om jag bara kunde fånga in honom så skulle hon hämta honom. Det var lättare sagt än gjort ska jag säga. Jag lockade fram honom med lek och bus och när han var tillräckligt nära så fångade jag in honom i en handduk...jösses vad en kattunge kan skrika och leva runt. Jag fick ta en riktig språngmasch in och han skrek i trappuppgången så det bara ekade.

Stackarn var ju livrädd och chockad, men vad skulle jag göra?

Mitt hjärta blödde när jag skilde honom från sin mamma och sina syskon.

Tjejen, vi kan kalla henne E kom hit och hon tyckte kattungen var helt bedårande så hon tog hem honom. Han kom till världens bästa hem, jag har varit där och hälsat på och han har flera kattkompisar som han tyr sig till. E berättade att han sov i en blomkruka dom första veckorna, lilla vän, han var väl så van att ligga ute och sova på jord.

Idag är han en mycket social och härlig katt och han har fått namnet Simon.

Tjejen och dom två kattungar som var kvar.

Dom andra två, Busan och Skorpan som jag kallade dom fick först ett

jourhem här i Uppsala och dit var jag och hälsade på. Dom fick sedan ett permanent gemensamt hem i Stockholm. Jag hade lite kontakt med den nya familjen i början och allt verkade gå bra.

Jag mådde skit när jag hade tagit bort kattungarna från deras mamma för jag såg hur Tjejen gick och letade och skrek efter dom utanför. Mitt hjärta blödde nu ännu mera än när jag tog den första kattungen.

Jag försökte hitta ett nytt hem åt henne, satte in annonser på internet, satte upp lappar på jobbet m.m, men ingen vill ha henne. Det var någon dåre som ringde och frågade om hon var "riktigt" sköldpaddsfärgad, men jag satt hon bara hade stänk av rött och vitt, - Ja då vill jag inte ha henne sa personen. Vad är det för dåre??? Jag hade aldrig lämnat Tjejen till någon med den inställningen.

Tiden gick och det började bli höst och kallt. Hon fick fortfarande mat och vatten av mig och jag försökte ägna tid åt henne, men en dag klarade jag det inte längre. Jag sa till Johan, -Nu går jag ut och fångar in Tjejen och tar in henne till oss. Problemet var bara att jag var fodervärd till min katt Alice och eftersom ägaren skulle ta en kull kattungar på henne så fick hon inte träffa andra katter pga smitta och liknande och det var därför jag inte hade tagit hand om dom själv.

Nu struntade jag i det, det fick bära eller brista. Det blev några misslyckade infångningsförsök....heheheh..det var så här, jag tog ut min kattransportbur som jag ställde in mat i, knöt ett snöre i luckan, satte mig en bit bort och meningen var att jag skulle dra i snöret när Tjejen gick in.

Första gången hann hon smita ut innan jag fick igen luckan, andra gången kom en igelkott och klev in istället :). Jag undrar vad Johan hade sagt om jag kommit in med den istället "skrattar".

Men skam den som ger sig, tredje gången lyckades jag, men om jag tyckte kattungen förde oväsen så var det ingenting mot det här. Det lät som jag hade ett monster i buren och jag kunde knappt hålla i den eftersom hon levde runt i den så pass.

När jag väl kom in så gick jag in i vårt datarum där Johan satt, stängde dörren och släppte ut Tjejen, det sa bara svisch så var hon uppe på gardinstången, fick väl panik över att vara så högt uppe, ner igen och svisch så satt hon på Johans datorbord. Där satt hon och stirrade på Johan och jag kan säga att han såg lite rädd ut ;).

Efter ett tag lugnade hon ner sig och verkade acceptera situationen.

Här har Tjejen precis kommit in i värmen.

Hon fick bo i vårt datarum några veckor och jag var till veterinären och vaccinerade henne. Det gick inte att göra någon koll på henne eftersom hon var så fruktansvärt rädd. Det gick inte ens att få ut henne ur buren hos veterinären utan vi fick öppna buren uppe ifrån för att ge henne sprutan.

Efter några veckor öppnade vi dörren så att hon skulle få träffa Alice och Ozzy.

Här får hon besök av Ozzy.

Tjejen blev till slut min bästa vän och jag älskade denna katt. Hon var så tillgiven, men bara mot mig. Det var precis som hon såg mig som sin räddare.

Här ligger hon hos mig och gosar, men man fick vara väldigt försiktig, inga snabba rörelser för då for hon iväg som en oljad blixt.

Jag var iväg på en intensivutbilning för att ta körkort hösten 2003 och under dessa dagar var hon knappt fram. Hon låg bakom tevebänken och gick bara fram på kvällen för att äta. Hon saknade sin matte :(.

När sedan Alice fick kattungar (kan tala om att uppfödaren inte var så glad på mig eftersom jag tog in Tjejen ) så tog hon över mammarollen, Alice var bara glad över att slippa dom små liven ibland.

Först gången Tjejen får träffa en av kattungarna. Hon lägger sig precis som hon vill att kattungen ska dia henne :).

Puss!

Finn ett fel!

En fin bild på Tjejen, synd bara att hon har en massa löst katthår hängandes i morrhåren.

På våren 2004 blev Tjejen sjuk, hon gick ner i vikt och var inte sig själv längre.

Jag var till veterinären som undersökte henne och njurvärdena var jätte dåliga. Veterinären sa att det var sviter efter att hon bott ute så länge. Njurarna tar stryk av att inte få mat och vatten och vem vet hur länge hon hade levt ute? Vi provade med ett specialfoder, men hon blev bara sämre.

Jag ville inte att hon skulle lida, jag förstod att hon aldrig skulle bli bra igen.

Jag ville inte stressa upp henne med en bilfärd till veterinären så hon fick komma hem till oss istället.

Tjejen somnade in i lugn och ro hemma där hon trivdes som bäst.

Jag tror det var bra för Alice och Ozzy också som då slapp gå runt och leta efter henne. Dom fick ta avsked av Tjejen och det var precis som dom förstod vad som hänt för dom tog det så lugnt.

Det är 5 år sedan nu, men jag saknar henne fortfarande lika mycket. Hon fick en stor plats i mitt hjärta och jag i hennes.

Det här är sista bilden på henne innan hon gick över regnbågsbron.