I alla år som vi har bott här så har det bott grävlingar under grannens balkong och några år så har det kommit fram grävlingsbebisar :).

Det är för underbart att se dom komma ut i skymningen och leka. Dom busar som små hundvalpar. Dom jagar varandra och rullar runt och dom låter jätte gulligt. Tyvärr så verkar jag vara den enda som tycker det :(. På grannen låter det som hon skulle ha en ilsk brunbjörn boendes under balkongen och har fixat fram fällor två år i rad. Första året lyckades dom inte fånga någon, men förra våren gick en grävling in. Jag vaknade jätte tidigt en morgon av att det var ett hemskt liv utanför och när jag gick ut på balkongen för att se vad det var så var det grävlingen. Stackarn!

Han grävde och försökte ta sig ut och till slut var han så trött han rullade ihop sig till en boll och somnade *ledsen*. Jag kan tala om att jag grät då för jag tyckte det var fruktansvärt.

Ett tag tänkte jag gå ut och försöka släppa ut honom, men det var för ljust ute och jag hade säkert gjort mig osams med både grannar och bostadsrättsförening. Jag åkte till jobbet, men det blev inte mycket gjort denna dag för det enda jag kunde tänka på var den lilla grävlingen.

När jag kom hem på kvällen var fällan och grävlingen borta :(.

Jag var in och läste jaktlagen på grävling och om man fångar in en grävling så får den inte släppas någon annanstans utan ska avlivas så jag förstod vilket öde den hade gått till mötes. Men så träffade jag en annan granne som bor en bit bort och enligt hon så släpptes grävlingen ut igen eftersom dom inte visste om den hade ungar i grytet. Tror ni jag blev glad?

Helt överlycklig är rätta ordet :).

Nu väntar jag med spänd förväntan på att det ska komma fram en grävling med ungar i år också, eller kanske bara en ensam.

Grannen under bor kvar och nåde henne om hon fixar fram en fälla igen, då är det jag som går och släpper ut den. Sån ångest vill jag inte ha igen.

Är det bara jag som är så här knäpp?

Svärföräldrarna har varit här och hälsat på ikväll. Dom ville träffa lillpyre innan dom ska vara barnvakt i morgon. Så fort han fick se farmor så började han att gråta. Stackars farmor! Men sen gick det bättre *puh*.

Dom ska ta en promenad med honom i parken medans jag är borta och då går det säkert bra och jag ska inte vara borta så länge heller.

Det går jätte bra att få Martin att somna utan att man bär omkring på honom och det är så skönt. Vi lägger ner honom i vår säng och så ligger antingen Johan eller jag bredvid ett tag och då somnar han. Bäst går det på kvällen då det är mörkt. Dagarna är lite kinkigare, då rullar han fram och tillbaka och verkar inte riktigt veta vilken sida han ska ligga på. Han brukar ligga och pilla på mina händer eller ansiktet och ibland får man sig en rispa så nu har man rivsår lite här och där. Han är så stark i nyporna lillkillen :)-

Nu ska jag surfa vidare lite, men kanske dyker jag upp här igen innan jag lägger mig för natten.

Om inte, natti natti på er.

He he he.....jag kom på en grej ang. Systembolaget :).

Det finns ingen som kan göra bort sig så mycket som jag *asgarv*.

Det här var några år sedan. Johan och jag hade varit inne på bolaget och handlat lite gott att dricka. När jag hade betalat så tyckte jag att det blev så billigt så jag tog upp kvittot och försökte läsa samtidigt som jag började att gå. Jag närmade mig entrén, vad jag trodde i varje fall och tar ett kliv rakt in i ett stort glasfönster. Snopet! Det blev en rejäl smäll och när jag tittade upp så ser jag alla på en omkrets av 300 kvadratmeter glor på mig.

Jag skämdes som en räv, men fortsatte läsa mitt lilla kvitto som ingenting hade hänt. Helst av allt ville jag bara sjunka genom jorden och försvinna. Jag vågade inte ens titta upp på Johan för då hade jag nog svimmat. Han skrattade hela vägen ut och när vi närmade oss den stora utgången, först då vågade jag titta upp och började att skratta jag med. Vilken tur att fönstret höll säger jag bara.

Efter det har Systembolaget satt upp klisterlappar på sina stora fönster och jag tror anledningen var lilla jag :).

Det skulle inte förvåna mig om dom har en övervakningskamera som har spelat in allt och sen tagit upp det på sitt säkerhetsmöte...hihihi!!

Denna lilla historia brukar Johan av någon anledning ta upp lite då och då. Jag förstår inte varför :).

Tjingeling på en stund!

Jag tog med mig Martin till Gränby centrum idag. Meningen var att jag skulle in på Apoteket och Kicks, men fortsatte sen vidare till andra butiker.

Jag var in på alla skoaffärer och provade skor, men insåg att det är mina Eccosandaler som gäller i sommar också. Det är så tråkigt att aldrig kunna sätta på sig något fint på fötterna :(.

Jag får väl piffa upp och köpa typ ett par röda nya Eccosandaler i år så har jag alla färger på just denna sko.

Martin fick två t-shirtar från Polarn & Pyret och jag var in på Veromoda och fick hjälp till att välja ut ett par korta linnebyxor och ett linne. Tjejen som jobbade där var jätte trevlig. Hon tog fram några plagg som hon tyckte jag skulle prova, det var en jätte söt klänning och en tunika. Tyvärr såg det ut som någon hade klätt på mig en säck och knutit ett band runt *ledsen*.

Hon var jätte gullig och sa att jag skulle komma tillbaka utan lillpyre så skulle hon hjälpa mig igen :). Att bli bemött så blir man glad av. Martin är en typisk kille som inte alls gillar att mamma går i affärer och tittar på kläder. Det har han nog från sin far ;).

Jag ska snart iväg igen och denna gången till systembolaget. Jag ville inte gärna gå in där med barnvagn och lilla Martin. Känns lite dumt. "Vad ska folk tro"???? :)

Svärföräldrarna kommer över och hälsar på ikväll. Dom ska vara barnvakt åt Martin en stund i morgon och då ville dom träffa honom lite före så att det inte blir en chock för honom när jag lämnar honom.

Jag måste till jobbet och hjälpa till med en grej som bara jag kan. Det var ingen idé att försöka lära ut denna grej för det är en riktig speciallösning som jag knappt själv förstår mig på *ler*.

Nu vankas det mat snart. Johan kommer hem med korv, pommes och räksallad *vrålhungrig*. Jag får väl ta en extra promenad för att kompensera fettintaget :S.

Tjingeling

Tjingeling

Vilket grått och trist väder jag vaknade till :(. Det kommer säkert att börja regna när som helst. I och för sig så behövs det för det är torrt i skog och mark nu. Kanske är bra till sista April då det tänds brasor överallt.

Idag måste jag upp till systembolaget och handla lite vin. Mamma ska ha en massa vin också så det kommer att se ut som vi ska ha stor fest i helgen ;).

Jag tycker det är lite jobbigt att handla på systembolaget, man vet aldrig om man ska visa leg eller inte. Dom frågar nästan alltid efter det och när dom sen får se hur gammal jag egentligen är så brukar dom säga att jag ska ta det som en komplimang....jo då, lite glad blir man ju. Är man 34 år och får visa leg på bolaget så får man vara nöjd :).

Nu har lillpyre ledsnat och vill ha min uppmärksamhet. Han låter riktigt arg eftersom jag sitter här och knattrar istället för att leka med honom.

Så Tjingeling